Inför Portsmouth - Rochdale
Tre dagar efter hemmasegern mot MK och tre dagar före FA-cupmatchen mot Arsenal spelar Portsmouth en mycket viktig hemmamatch mot Rochdale. En seger skulle placera laget tillfälligt på en tredjeplats.
Tåget tuffare vidare, men det går ryckigt och inte på ett sätt som ett Maglevtåg antagligen går. Mot MK startade det bra. Hög press mot ett naivt spelande motstånd gav 1-0 i fjärde minuten. Den mittfältsdiamant som gästerna spelade med kom dock att skapa problem för Kenny Jacketts lag, något som vi sett ända sedan han tog över som manager för snart tre år sedan. Det var med fem ändringar som Portsmouth äntrade Fratton Park i tisdags och det var nog nödvändigt att vila några spelare. Steve Seddon hade sett mindre bra ut ett tag, Cameron McGeehan kom inte till sin rätt mot Fleetwood, John Marquis fungerade dåligt som tia och det finns alltid skäl att vila en ytter.
Andy Cannons comeback var välkommen och jag har svårt att se att Portsmouth hade kunnat besegra MK utan honom. Han var bäst på plan och Marquis snäppet efter. Marquis gjorde sitt nionde mål på elva starter och tre inhopp under 2020 och om man bortser från höstens magra utdelning på tre mål börjar det se ut som att han är värd pengarna. Spelet må ha hackat, men poängen togs och skickade laget upp på en femteplats i den jämna toppen. Seger imorgon och Portsmouth placerar sig åtminstone tillfälligt på en tredjeplats, två poäng bakom toppduon.
Rochdale är liksom MK ett väldigt spelande lag. Det är mer 4-4-2 numera med Matt Done i en mer offensiv roll. Ian Henderson gör målen oftare än de andra vid 35 års ålder och då och då hoppar den fem år äldre Aaron Wilbraham in och nätar. Det var just Wilbraham som tvingade fram ett omspel mot ett starkt Newcastle i en väldigt underhållande match, men på St James' var Rochdale chanslöst. Annars är de bättre borta än hemma, vilket kan tyckas lite märkligt med tanke på att de är så passningsorienterade. Jag gillar målvakten Robert Sanchez passningsfötter. Tänk om Portsmouth hade sådana på mittfältet. Det stora framtidsnamnet i truppen är Luke Matheson, den 17-åriga högerbacken som såldes till Wolves i januari för att lånas tillbaka direkt.
Rochdales form är inte den bästa med raden 1-1-3 i ligan och totalt 2-3-5 i liga och cup. Segrarna har tagits hemma mot Bolton och Shrewsbury medan det blivit förlust borta mot Sunderland, MK och Wycombe. Rochdale har haft svårt mot de bättre lagen, men en fin fjäder i hatten var 0-1-segern borta mot Rotherham i december. Det har dock gått fyra seriematcher på bortaplan sedan den senaste triumfen utanför Spotlands, så även om Rochdale är något bättre på bortaplan är bortaformen inget vidare.
Sist lagen möttes vann Portsmouth med 0-3 trots att Rochdale hade bollen nästan hela första halvlek. Ett djupt försvarsspel och snabba kontringar fungerade då, men det var verkligen inte njutbart att se på. Det såg ut som att Rochdale skulle kunna göra mål när som helst fram tills de nådde straffområdet, där Portsmouth dominerade. Men man vet ju att det räcker med ett misstag för att det ska bli mål och lyckligtvis var mittlåset för dagen - Oliver Hawkins och Christian Burgess - felfritt.
Det kommer att roteras även imorgon, men det blir antagligen inte så mycket som fem ändringar. Kanske återtar Seddon sin plats och det vore troligen klokt att ersätta Close med McGeehan. Längst fram är det frågan om Harrison ersätter Marquis från start eller ganska så snart i andra halvlek. Av allt att döma blir det fler ändringar mot Arsenal, som i sin tur kanske ställer upp med ett svagare lag då man spelar förlängning i Europa League i skrivande stund. Med Rochdales svaga form och Portsmouths sex raka hemmasegrar i ligan (nio raka om vi räknar in cuper) ska det här förstås sluta med en hemmaseger. Det kommer dock krävas att det finns tillräckligt med kvickhet framåt.
Trolig elva: Alex Bass - Ross McCrorie, Christian Burgess, Sean Raggett, Steve Seddon - Cameron McGeehan, Tom Naylor - Ryan Williams, Andy Cannon, Ronan Curtis - John Marquis.
