Inför säsongen
Det är dags för säsongen 2020-21 att sparkas igång och det görs med en ligacupmatch i Stevenage. Portsmouth ser svagare ut än förra säsongen, men liksom alla andra klubbar i League 1 och 2 är man också begränsade till 22 spelare över 21 år i truppen.
Ingenting är som vanligt och inte heller fotbollen är som vanligt. Säsongen 2020-21 sparkar snart igång och Portsmouth ska åka till Stevenage för en ligacupmatch. Den har flyttats bakåt eftersom Ronan Curtis kanske skulle vara med i landslagstruppen. Curtis blev inte uttagen, men för Kenneth Jackett fanns också tre möjliga matcher på åtta dagar som start på säsongen i bakhuvudet. Skönt då att kunna flytta matchen och ha ett sådant skäl att hänvisa till.
Vi känner inte riktigt suget denna gång. Kanske ändras det så småningom, men det lockar inte med en säsong som sparkar igång framför tomma läktare. Den andra raka kvalmissen gör förstås sitt till. En nytändning hade varit bra, men den enda tänkbara nytändningen hade varit en ny manager, för det är där skon klämmer mest. Fansen är överdrivet pessimistiska och i varenda Twitter-tråd kan man spela bingo genom att hålla utkik efter "Jackett out", "worrying times", "no ambition" och "midtable at best". Det dränerar mitt intresse. Kombinationen Portsmouth och fotboll är helt enkelt inte rolig längre.
Sedan är det ju det där med lönetaket, att alla klubbars lönekostnader inklusive bonusar och agentavgifter ska rymmas inom 2,5 miljoner pund, fördelat på 22 spelare över 21 år. Det är knappt hälften av Portsmouths nuvarande budget, som i sin tur ligger under Fleetwoods dito. Det är ingen dum idé att ha ett lönetak, men det vore förstås bättre om det istället handlade om att en klubb ska gå runt och konkurrera med de intäkter klubben har. Nu kan Andy Holt dopa sitt Accrington med sina egna pengar för att på så sätt kunna konkurrera med storklubbarna. Jag tar Holt som exempel för jag hade uppfattningen om att han var en försvarare av spelets integritet, men som ägare av ligans minsta klubb har han istället kritiserat de som vill ha intäktsanpassade tak. Jag hade nog fel om honom.
Portsmouth agerar ändå rationellt i den här situationen. Man stödjer spelarfacket som menar att fotbollsligan inte har juridiskt stöd att genomföra den här förändringen samtidigt som man förbereder sig inför säsongen med utgångspunkten att dessa ramar gäller. Därför har vi inte sett några nya värvningar. Det finns tre platser kvar i truppen och strategin är att vänta ut tre riktigt bra spelare att låna in från divisionerna ovan. Det kan vara klokt, men det betyder också att just nu händer ingenting, samtidigt som det känns som att alla andra klubbar förstärker. Truppen är svagare än förra säsongen och man undrar om så är fallet för konkurrenterna. Det är oavsett vilket svårt att se på säsongen med optimism. Och vad är poängen med att gå upp för att konkurrera med klubbar som har en tio gånger större budget egentligen? Sedan undrar vi hur ligan tänkt med Leasing-cupen. De som når finalen kommer att landa på runt 60 matcher vilket förstås blir väldigt tufft på en kortare säsong med en mindre trupp. Portsmouth har också fjolårsfinalen mot Salford att spela när publik kan tas in på Wembley.
Kombinationen pandemi, managern, fansens pessimism och lönetaket ger en känsla av att Portsmouth har nått så högt som det är möjligt. Ett topplag i League 1 som kan vara nära att ta steget upp, men som inte kommer att kunna etablera sig i the Championship. Var den stora höjdpunkten 4-2-segern över Barnsley i FA-cupen? Eller Checkatrade-titeln förrförra säsongen? Mitt glas brukar vara halvfullt, men just nu är det väldigt svårt att se att större höjdpunkter väntar. När nu säsongen ska sparka igång avundas jag ironiskt nog Bury AFC, som kom till just på grund av problematiken som lönetaket ska adressera. Klubben kommer att starta om i North West Counties Football League, vilket motsvarar division tio. Tänk att få börja om på den nivån med snygga tröjor som Twitter-kontots följare har röstat fram (jag erkänner att jag har förhandsbokat bortatröjan). De kan göra samma resa som Wimbledon, och det är en resa som jag inte hade haft något emot att se AFC Pompey göra, vilket var Plan B ifall vi inte hade lyckats köpa klubben för sju år sedan.
Eftersom ingen i redaktionen känner någon vidare gnista kommer vi att sänka ambitionsnivån tills vidare. Vi skriver två uppdateringar i månaden där vi sammanfattar de matcher som spelats under perioden. Förhoppningen är att gnistan ska återvända så småningom i takt med att pandemin klingar av och ett mer rimligt lönetak införs. Just nu konstaterar vi att startelvan har potential. Den kommer att se ut ungefär så här, med potentiella utmanare inom parentes:
Anfallare: Ellis Harrison (John Marquis/Reeco Hackett-Fairchild)
Offensiva mittfältare: Ronan Curtis (Reeco Hackett-Fairchild) - Marcus Harness (Andy Cannon) - Ryan Williams (Marcus Harness/Gareth Evans)
Defensiva mittfältare: Tom Naylor (Bryn Morris) - Bryn Morris (Ben Close/Andy Cannon)
Backlinje: Lee Brown - Sean Raggett - Paul Downing (Jack Whatmough) - James Bolton (Haji Mnoga)
Målvakt: Alex Bass (Craig MacGillivray)
Det finns viss flexbilitet i truppen, men det är tydligt att det saknas konkurrens på vissa positioner. Lee Brown är ende seniore vänsterback och har för närvarande helt oprövade Harvey Rew som backup, och kanske så småningom knäskadade Joe Hancott som gjorde debut som 16-åring. En mittback till skulle inte skada och gärna också en eller två spelare i anfallskvartetten. Reeco Hackett-Fairchild är flexibel, men är kanske inte redo för spel på den här nivån än. Marcus Harness och Andy Cannon kan spela tia, men Jackett har ännu inte lyckats spela en tia på rätt sätt. Han har sagt att han är ute efter en central mittfältare som är mer offensiv än Cameron McGeehan, så vi får se vad som lånas in så småningom. Det senaste ryktet är Gillinghams före detta anfallare Brandon Hanlan, en snabb och kraftfull spelare som kan dribbla och skapa chanser. Dock har vi gång på gång fått se varje intressant rykte dementeras dagen efter så vi får väl vänta tills måndag för att se om det verkligen finns något där.
Det är alltså Stevenage borta i ligacupen och då passar Portsmouth på att använda sitt nya tredjeställ. Ställ är ett passande ord verkligen, för det är väldigt orange. Så orange att jag inte kunde motstå att beställa en tröja. Nikes tröjor för klubbar som inte är superstora är verkligen tråkiga, men här har vi i varje fall en färg som sticker ut. Jag undrar om färgen bestämdes när det blev klart att det blev just Stevenage, som med sina rödvitrandiga tröjor och vita shorts skapar en viss utmaning för gästerna. Portsmouths förstashorts är vita och blå tröja med svarta shorts funkar förstås inte. Andratröjan är vit och är därmed diskvalificerad. Gult har väl Portsmouth inte vunnit i sedan John Aloisi ledde anfallslinjen. Rosa funkar inte med de konservativa fansen. Lila hade man förra året och grönt är väldigt opompeyskt. Svart? Ja, det har vi väl sett fyra av fem säsonger eller så, så det var dags för något nytt. Jag saknar verkligen tiden då Sondico gjorde ställen och det fanns tre versioner att rösta på.
Stevenage brukade lugga Portsmouth på poäng i division fyra och vann båda matcherna när Portsmouth vann divisionen för drygt tre år sedan. Då var man länge med i toppen och nu är man kvar i fjärdedivisionen tack vare en annan klubbs poängavdrag. Jag vet inte mycket om truppen, men ser att bäste målskytt i ligaspelet var Charlie Carter med fem pytsar. Han är kvar i truppen. Romain Vincelot är ny och denna rutinerade mittfältare har varit med på högre nivå ett bra tag. Tyrone Marsh är ny från Boreham Wood där han gjorde många mål förra säsongen och i försvaret finns Ben Coker, som gjort ungefär 200 matcher för Southend.
Ellis Harrison inleder säsongen skadad och missar matchen mot Stevenage, men är åter nästa vecka. Frågetecken finns också för Hackett-Fairchild så vi kan väl räkna med att John Marquis startar istället för Harrison och att elvan är i stort sett som förstavalet ovan.
