Portsmouth 2 - 0 Sunderland
Efter en jämn första halvlek tog hemmalaget över fullständigt i den andra och vann med 2-0. Segern kunde, och borde, ha blivit större, men Sunderland var trots allt centimetrar från att ta ledningen i första halvlek.
Det var upplagt för en intressant match mellan två av seriens absolut formstarkaste lag. Portsmouths sju raka segrar i liga och cup mot Sunderlands nio raka utan förlust. Seriens enda obsegrade hemmalag mot ett Sunderland som börjat hitta rätt borta på allvar, med tre vinster och ett kryss inför den här matchen.
Det blev en förändring i hemmalaget då Cameron McGeehan ersatte Ben Close. Ett close call så att säga, men jag misstänker att Kenny Jackett ville ha lite mer stål på innermittfältet mot Max Power och George Dobson. Sunderland hade nyligen blivit av med Aiden McGeady och Marc McNulty och det borde skapa en starkare harmoni i truppen. Det såg ut som att laget var väldigt samspelt för i en tempostark inledning var Sunderland strået vassare, med ett lite mer direkt och snabbare spel. Charlie Wyke sysselsatte Christian Burgess och Sean Raggett och var den förste att testa motståndarlagets målvakt. Wyke lurade Burgess med en smart löpning, nickade med sig bollen och sköt från svår vinkel, men det var inga större problem för Alex Bass att mota det skottet.
Portsmouth skapade sin första målchans på en fin frispark av Ronan Curtis. Ryan Williams var centimetrar från att näta med en nickskarv. Inledningens bästa chans fick gästernas Chris Maguire, men från tio meter träffade han mer luft än boll och Burgess kunde skicka undan bollen. Sedan var det otroligt nära 0-1 när Luke O'Nien drog till lite på chans och träffade stolpens insida, varpå bollen träffade Bass hälar och gick ut till hörna. Tur där för hemmalaget.
Det var Sunderland som var vassast under första halvan av första halvlek, men första målet gjordes likväl av hemmalaget. Burgess firade 200 matcher genom att helt omarkerad nicka in Curtis frispark från vänster. Ett av seriens bästa försvar hade fått kapitulera och det var väl inte riktigt rättvist, men Portsmouth kom att motivera ledningen ju längre matchen led. Två minuter senare borde det varit 2-0 när John Marquis fick med sig bollen lite tursamt. Det hårda skottet gick dock någon decimeter utanför. Ytterligare några minuter senare nickade Raggett ner en frispark från Steve Seddon och här hade jag räknat in ett mål bara för att se att snikne Marquis inte var där för att raka in bollen.
Sunderland ville ganska optimistiskt ha straff när Maguire gick omkull med Curtis i bakhasorna. Domaren friade helt korrekt och vi påmindes återigen om hur dåliga Maguires dobbar fäster i straffområdet. Vi kan också påpeka att domaren mycket väl hade kunnat blåsa för frispark när en Sunderland-spelare knuffade Burgess in i Bass utan att själv nå bollen. Annars var Chris Sarginson bra på att ge billiga frisparkar till försvarande laget.
Jon McLaughlin visade sedan prov på strålande reflexer när han räddade Bailey Wrights nick mot eget mål på Andy Cannons inlägg. Cannon hittade i momentet efter James Bolton som fick en något mindre felträff än Maguire när målet var halvöppet och bollen gick utanför. Det sista som hände av intresse var ytterligare rop på straff sedan Bass kolliderat med Wyke, och det tycktes märkligt vid en första anblick då Bass var klart först och därmed skulle det ju varit frispark. På reprisen kunde man dock se att Wyke inte gjorde något ojuste, en liten knuff av Tom Naylor gjorde att han tappade balansen och det var säkert knuffen som Sunderland reagerade på, men det spelar ju mindre roll om målvakten redan har bollen.
För Wyke blev det ingen andra halvlek utan han ersattes av Kyle Lafferty. Portsmouth bytte också i paus. Marquis, som inte fått med sig mycket i duellerna och dessutom åkte på en smäll i ansiktet i inledningen, ersattes av Ellis Harrison. Ett väntat byte för gästerna och ett byte som skulle innebära mer problem för Sunderland.
Sju minuter in på andra halvlek kom 2-0 och i det skedet var det klart rättvist. Curtis slog hörnan och Bolton fick revansch för sin miss i första halvlek genom att slå in bollen i mål från nära håll och det gick alldeles för enkelt egentligen. Så dåligt får man inte spela försvarsspel ens i tredjedivisionen.
Nu var det spel mot ett mål och hemmalaget borde ökat på sin ledning flera gånger om. Tre minuter efter 2-0 räddade McLaughlin Harrisons avslut från nära håll innan Cannons uppföljning styrdes ut till hörna. Cannon hittade sedan Raggett som bredsidade bollen centimetrar utanför från nära håll. I den 58:e minuten kom Sunderlands bästa och enda avslut i andra halvlek då Maguires hörna togs om hand av Bass. Under den tjugominutersperiod som följde spelades nästan all fotboll på Sunderlands planhalva och Bass fick jogga fram och tillbaka framför sitt mål för att hålla sig varm.
I den 81:a minuten kolliderade McLaughlin med Joel Lynch som blev liggande en bra stund. Williams hann skicka iväg ett avslut som målvakten tog hand om och Sarginson borde förstås ha blåst av spelet direkt, vilket McLaughlin såg ut att påpeka. Reprisen visade en mittback som fick en smäll i luften, landade på ryggen och slog sedan i huvudet i marken strax därefter. Det tog sju minuter att få Lynch på en bår och när han bars ut applåderades han av hela Fratton Park. Sunderland hade redan gjort sina byten och fick avsluta med tio man.
De nio tilläggsminuterna spelades av och Sunderland hade ett läge där man var inne i offensivt straffområde utan att riktigt hota. Istället tvingade Harrison och Williams fram nya räddningar av McLaughlin. Efter en jämn första halvlek, som Sunderland dominerade första halvan av, var andra halvlek en helt annan historia. Totalt 17-5 i avslut, men då räknas inte självmålsförsöket, och det enda Bass hade att göra i andra halvlek var att plocka ner en hörna.
Det är åtta raka segrar för Portsmouth vilket motsvarar tangerat klubbrekord om jag läst rätt. Nu är det en hel veckas vila till nästa match, den borta mot Tranmere, och den tar vi gärna på den sjätteplats som laget innehar. Vad som är särskilt intressant är att det är tre poäng till andraplacerade Wycombe som har två matcher mer spelade, två poäng till trean Peterborough som har tre matcher mer spelade och en poäng till fyran Ipswich, som i sin tur har spelat två matcher fler än Portsmouth.
Pompey (4-2-3-1): Bass; Bolton, Burgess, Raggett, Seddon; Naylor (k), McGeehan; Williams, Cannon (Close 90+5), Curtis; Marquis (Harrison 46)
Sunderland (3-4-3): J.McLaughlin; Willis, Wright, Lynch; O’Nien, Dobson, Power (k), Hume (Semenyo 69); Maguire (Watmore 69), Wyke (Lafferty 46), Gooch
Domare: Christopher Sarginson
Publik: 18531 (1819 gästande)
