Peterborough - Portsmouth
0 - 1

Stark bortaseger mot Peterborough innebär nio poäng ner till kvalplats

Portsmouth med elva raka matcher utan förlust gästade Peterborough med fem raka segrar i ryggen. I en bra match mellan två offensivt starka lag blev en snabb kontring med kvarten kvar avgörande.

Åtta matcher kvar varav fyra mot de lag som ligger precis bakom i tabellen. Inför mötet med Peterborough hade Portsmouth 6-3-1 mot topp 8, 4-2-0 mot topp 6 och 3-1-0 mot topp 5. Inget att frukta, eller hur? Farhågor fanns förstås för Peterboroughs snabba anfallare och Jack Sparkes defensiv. Nåja, det skulle i varje fall bli Joe Rafferty mot Ephron Mason-Clark. Eller?

Peterborough 0 - 1 Pompey

Peterborough (4-2-3-1): Steer; Katongo (Clarke-Harris 90), Knight, Edwards, Burrows (k) (Fernandez 90+3); Collins, De Havilland; Poku (Ajiboye 90+3), Randall, Mason-Clark; Mothersille (Jones 65)
Gula kort: Poku
Övriga avbytare: Bilokapic, Crichlow, Olakigbe

Pompey (4-2-3-1): Norris; Swanson, Raggett, Shaughnessy, Sparkes; Moxon, Pack (k); Kamara, Saydee (Yengi 32), Peart-Harris (Whyte 61); Bishop
Mål: Yengi 77
Gula kort: Sparkes, Pack
Övriga avbytare: Macey, Rafferty, Towler, Evans, Martin

Domare: Alex Chilowicz
Publik: 12744 (4019 Pompey-fans)

När startelvan släpptes var Rafferty på bänken och Paddy Lane var inte ens med i truppen. Med Sparkes tillbaka saknades fortfarande elva spelare sedan Lane och Rafferty blivit sjuka dagarna innan match. Zak Swanson behövde helt enkelt återupprepa sin insats borta mot Tottenham i FA-cupen förra säsongen då han hade självaste Son i sin ficka hela matchen, men Swanson hade bara en kvarts speltid efter sin ljumskoperation i kroppen. Kunde Peterborough få ett bättre läge att besegra serieledaren?

Det var en mycket bra match med härlig inramning. 12000 åskådare, varav en tredjedel från Pompey, bidrog till en extra krydda. Man brukar inte höra mycket från Peterboroughs supportrar i ärlighetens namn, men denna dag hade de bestämt sig för att höras. Det var en intressant matchning mellan seriens målfarligaste lag och seriens bästa försvar. Det var två lag som lågi topp tre eller fyra i bollägande, runt 60%, och det var de två lagen som hade högst antal förväntade mål. Båda gillar att anfalla på kanterna och att spela ut från målvakten. Båda väntar in press för att snabbt spela sig förbi den. Peterboroughs spelare är kvickare, Portsmouths mer kompletta.

Det var kvickheten som dominerade något i första halvlek och hemmalaget som hela tiden var lite bättre och lite farligare. Jag gillade deras sätt att spela sig ur pressen för att sedan iscensätta en diagonal transition med en svepande boll till Mason-Clark eller Kwame Poku. Swanson och Sparkes, som båda två är de offensiva alternativen på ytterbackarna, men som nu måste spela i frånvaron av Rafferty och Connor Ogilvie, skulle sättas på det svåraste provet man kan tänka sig i den här serien.

Inte mycket lättare blev det för Harrison Burrows, den unge lagkaptenen på hemmalagets vänsterback. Han hamnade direkt i underläge mot Abu Kamara. Hemmalagets andra ytterback hade länge en klart lättare match mot en underpresterande nybliven jamaicansk U23-landslagsman. Myles Peart-Harris stod inte att känna igen den här dagen.

Med en halvtimme spelad slog Christian Saydee upp en nervskada i baklåret och tvingades kliva av. Så var det tolv spelare som var skadade eller sjuka, tretton om vi räknar med Rafferty. In kom Kusini Yengi, som nog borde ha fått starta matchen efter de två målen mot Burton. Colby Bishop klev ner som tia.

För att vara två lag med hög xG skapades det få målchanser. Båda lagen spelade offensivt, men utmärkte sig främst i defensiven. Burrows hade ett hårt avslut tätt utanför sedan den amerikanske domaren missat en frispark till Portsmouth på offensiv planhalva. Mason-Clarke hade ett litet övertag på Swanson och var ytterst nära ett ledningsmål efter en diagonal transition. Från snäv vinkel drog han till med vänstern och ribban räddade Will Norris från ett insläppt mål i återkomsten till London Road.

Jed Steer hade det lite lugnare innan paus och hade egentligen bara en frispark från Marlon Pack och en nick rakt på honom från Bishop att ta itu med. Ganska enkla räddningar egentligen, men samtidigt hade inte Norris mycket att göra. Det var några minuter där hemmalaget hotade utan att få igenom avsluten. Sparkes täckte ett skott, och Norris räddade ett lamt försök innan ett tredje gick utanför. Halvleken avslutades med några hörnor för bortalaget och det blev tilltrasslat framför Steer, men hans försvarare täckte två gånger. Känslan var ändå den att Portsmouth inte skulle klara en sådan här halvlek till.

Då är det bra med en förstecoach som kan det här med anpassning. Problemet var dels att Peterborough spelade sig förbi pressen och att man sedan kunde komma i bra lägen på kanterna. På offensiv planhalva hade Portsmouth lite problem med den ojämna gräsmattan, liknande Blackpools även om den var lite bättre, och passningarna satt inte i och runt straffområdet. Andra halvlek blev en tätare historia, där hemmalaget egentligen bara skapade en målchans och det var inte mycket till chans egentligen, då Malik Mothersille styrde bollen parallellt med mållinjen i ett svårt läge. Samtidigt fanns där Jonson Clarke-Harris och Ricky-Jade Jones på bänken medan Portsmouth inte hade så mycket intressant att byta in. Det var svårt att se att nollan skulle hållas.

Bytet som gjordes gav effekt. Peart-Harris ersattes av Gavin Whyte och med kvarten kvar spelade han en viktig roll i matchens enda mål. Han satte igång en kontring med ett väggspel med Bishop vid egen straffområdeslinje. När han hade kommit in på offensiv planhalva vände han upp för att sätta en passning på foten på Yengi. Yengi utmanade sin försvarare, fick en meter med en överstegsfint och placerade in 0-1 vid Steers första stolpe. Ett massivt mål i toppstriden.

Mousinho hade inga som helst planer på att backa hem för att försvara ledningen. Det var närmare 0-2 än 1-1 och Bishop, Yengi och Whyte hade bra lägen. Norris behövde inte göra några räddningar och det farligaste som Peterborough skapade var några inlägg som gick en halvmeter framför anfallande spelare.

Peterborough förlorade, men de var riktigt bra matchen igenom. Kanske det bäst spelande laget Portsmouth stött på den här säsongen? Portsmouth å andra sidan spelade en riktigt bra match. Visst hade man tur med ribbträffen, men målställningen har inte varit på lagets sida den senaste tiden, så det jämnade ut sig lite där. Detta var första gången som Peterborough inte gjorde mål på hemmaplan den här säsongen, och det var Norris trettonde nolla utanför Fratton.

Portsmouth saknar tolv spelare, och av dessa hade vi nog helst sett Rafferty, Ogilvie, Lane, Regan Poole, Alex Robertson och Callum Lang i startelvan. Eller kanske Joe Morrell istället för Robertson. Det är en fullständigt osannolik bedrift att leda serien med fem poäng och ha nio poäng ner till kvalplats med sådana förutsättningar.

Det är nu knappt två veckor till nästa match och vi kan räkna med att ett par spelare kommer åter att finnas att tillgå. Nio eller tio poäng på de sista sju matcherna räcker antagligen för en andraplats. Förvisso är det de tre matcherna mot tvåan, trean och femman, men statistiken mot topp 6 är så stark, nu 5-2-0 efter vinsten mot Peterborough. Den som ser på Portsmouth med objektiva ögon kan inte se laget missa uppflyttning, men vi som följt klubben under ett par decennier väntar oss alltid en kollaps.

Men det är 9-3-0 efter 0-3 hemma mot Leyton Orient när det kändes som att hjulen och dörrarna hade fallit av. Det här laget fortsätter hitta sätt att vinna på.