Tranmere 0 - 2 Portsmouth
Med den nionde raka segern satte Portsmouth nytt klubbrekord. Laget gjorde inte någon jättematch, men med mål tidigt i båda halvlekarna tog man kontroll över tillställningen.
En usel plan, ett formsvagt motstånd och ett hägrande klubbrekord. Upplagt för kryss, men det blev tredje gången gillt för Kenny Jackett. Jag såg framför mig en intressant kamp i straffområdet mellan lagens mittbackar. Extra intressant var kampen mellan Sean Raggett och mannen som var tänkt som den som skulle ta hans plats. Emmanuel Monthé, en bjässe i Tranmeres mittförsvar och dessutom vänsterfotad, toppade Jacketts lista i januari.
Med två ändringar startade Portsmouth något bättre. Andy Cannon hade känningar i en muskel och vilades till förmån för Ben Close och Ellis Harrison ersatte John Marquis längst fram. Ronan Curtis skapade första farligheten med ett skott som Scott Davies slog undan. Ryan Williams var nära på returen, men hann inte dit i tid.
I den trettonde minuten kom första duellen mellan Monthé och Raggett. Curtis frispark var perfekt slagen och Raggett kunde enkelt nicka in 0-1 från nära håll. Monthé, som hade bevakningen, tittade på boll och tappade Raggett. Det var hans första mål för klubben och det var han värd efter stolpträff och ett antal nickar som räddats av försvarare och målvakter.
Målet skakade liv i hemmalaget som lyfte upp spelet i hopp om kvittering. Riktigt nära var det när Andy Cooks styrning från nära håll räddades av Alex Bass varpå Close blockerade returen med en perfekt glidtackling. Det skulle visa sig att det här inte var Cooks dag.
I andra änden fick Harrison ett bra läge efter att Monthé varit lite väl seg, men skottet var tamt och gick en bra bit utanför. Sedan hade Cook tre bra lägen utan att få till det. Först en nick rakt i famnen på Bass, sedan ett bra läge där han missade bollen med pannan och till slut ett avslut utanför.
Portsmouth behövde rycka upp sig efter paus och det var precis vad som skedde. Efter att ha startat andra halvlek bra kom 0-2 på en fin kontring till vänster. Curtis hittade in till Williams 20 meter från mål och yttern tog emot bollen och sköt ett lågt skott som Davies inte kunde styra utanför stolpen. Efter sex raka mål på fasta situationer kom äntligen ett spelmål, men normalt sett hade det blivit hörna och då hade ju Christian Burgess gjort målet istället.
Härifrån fanns bara en vinnare. Portsmouth spelade av matchen professionellt mot ett uddlöst hemmalag. Det var ganska mycket boll för de vitklädda, men Portsmouth skapade de få chanserna. Harrison var inte långt från 0-3 och en klackskarvning var nära att ge Close en bra chans, men det blev inga fler mål. Därmed slog Portsmouth nytt klubbrekord med nio raka segrar, vilket inte hänt sedan laget tog sig in i Football League 1920. Det finns ett rekord på elva raka segrar före 1920 kvar att slå.
Segern innebar ytterligare ett litet kliv uppåt i tabellen. Det är fortfarande väldigt jämnt och det blir oerhört intressant att följa nästa match, den mot fyran Coventry som likt Portsmouth har sex raka matcher utan förlust i ligan.
Tranmere (4-4-2): Davies (k); Wilson (Ridehalgh 46), Ray, Monthe, Woods (Danns 59); Morris, Woodyard, McCullough, Blackett-Taylor; Vaughan (Ferrier 59), Cook
Pompey (4-2-3-1): Bass; Bolton, Burgess, Raggett, Seddon; Naylor (k), Close; Williams, McGeehan, Curtis; Harrison
Domare: Michael Salisbury
Publik: 6985 (1379 gästande)
