90 minuter med Sanny Åslund - del V
Om årets mindre roliga händelser.
Fortsättning från del IV
Vilken enskild händelse rankar du som årets roligaste?
- Jag undrar om det inte är det första derbyt mot Djurgården. Jag kommer ihåg att när vi gick upp hit efter matchen och satt oss så lutade jag mig tillbaka i stolen och bara njöt.
- Det är den eller möjligen det andra derbyt (0-3-matchen) konstigt nog. Och då pratar jag om det som hände efter matchen. Den är kanske starkare. Den upplevelsen konkurrerar med de allra starkaste jag haft någonsin måste jag nog säga.
…och tråkigast?
- Jaa.....det är ju tråkigt när det begås våld i fotbollens namn. Det är tråkigt när vi har ungdomar som går över gränsen. Det var tråkigt fredagen den 8:e mars då jag såg Olle bryta ihop. Det jobbigaste på senare tid har varit att Dick har jobbat för mycket. Det är väl de sakerna.
- Man får anledningen att reflektera lite över det här Olle, Dick, Brorson i Trelleborg, Håkan Ericsson i Nacka i div II. Det här tror jag är ett fotbollsfenomen som ofta drabbar gamla spelare. Det känns som det i alla fall. Vi är ju uppväxta med att det gör ont att träna och det tar emot och är jävligt. Men enda chansen att man ska bli bättre är att man ska igenom och så lyssnar man inte på kroppen. Man tutar och kör. Det är klart att om man har ont i muskler så funkar det där, men om man mår dåligt i själen då tror jag man får vara försiktig.
Olle Nordin gick in i väggen i våras och Dick Lidman gjorde något liknande nyligen. Hur känner du dig som ansvarig när chefer i organisationen faller igenom?
- Det där reflekterar man definitivt över. Vi har pratat om det där. Vi är ju på ett ställe som är enormt uppmärksammat. Det är en månad sen serien slutade och det är nästan en sida om dagen i tidningarna. Det är en högre press att vara här. Jag pratade med Håkan Svensson i Halmstad som nyligen var uppe och tittade på lägenhet och träffade killarna på Karlberg. Han sa: "Det är ju otroligt det här, det har ju fan ta mig hänt mer på 14 dagar i AIK än 12 år i Halmstad"
- Det är klart att vi har en utsatt position. Du får nästan gå runt och fråga de andra här om mitt ledarskap bidrar till det. Det är svårt att avgöra själv. Jag vill inte tro det gör det i alla fall. Jag säger nog till folk att de ska gå hem när det blir mörkt, att "ta det lite lugnt". Samtidigt är det så att som ledare sätter man själv normerna, och är jag jämt här och jobbar så kanske det är någon som tror att det är så det ska vara. Men så är det ju inte.
- Jag brukar säga så här, vissa är så bra att de klarar av jobbet på arbetstid, andra får ta till fritiden. Och jag sitter här dygnet runt, så det säger väl något om min kapacitet... de andra är lite bättre som bara jobbar full tid.
Hur gör du själv för att koppla av?
- Jag har en familj som vet vad det är för jobb jag har. Jag behöver aldrig ha något dåligt samvete hemifrån. Min fru ordnar det som ska ordnas. Det är en viktig förutsättning, så att man slipper ha det som ett dåligt samvete. För det tror jag sliter mer än något annat.
Hur påverkas arbetet för dig med Dick borta? Finns det folk som kliver in och tar över?
- Vi får dela på det. Nu är det så att marknadssidan har det mesta klart, så det är inte så mycket att pyssla med. Det är några viktiga frågor som Peter Johansson och Pär Smedberg sköter. Jag har varit med lite grann och träffat en tänkt partner också. Men de tunga avtalen är i hamn, de är två eller tre kvar som vi jobbar med och där är det saker på gång. Det vore värre om det vore inför seriepremiär till exempel.
- Det är väl mer så att vi önskar att Dick skulle vara här. För han är en härlig kamrat.
Fortsättning i del VI