Frosinone - Foggia 2 - 2
Real Zaragoza skriver historia! (uppdaterad med matchrapport)
Aldrig tidigare har ett lag legat så långt efter och sedan ändå klarat sig.
Det kändes förrädiskt väl på förhand. I en vecka hade jag gått runt och känt att kontraktet varit säkrat, trots att laget var tvungna att ta poäng för att ha en chans att klara sig kvar. ”Getafe har ingenting att spela för”, inbillade jag mig samtidigt som jag endast mindes Lafitas förlösande 2-1-mål mot Racing Santander, laget som inte ens hade en menlös tabellförändring att spela för. Att den matchen höll på att gå åt skogen hade jag redan förträngt. Förra året var det likadant; efter vinsten borta mot Real Madrid skulle Zaragoza ”bara” besegra ärkerivalen Osasuna på hemmaplan, uppbackade av tusentals passionerade zaragocistas. Och då stupade laget hårt, med ansiktet rakt ner i backen: 0-3 till Osasuna.
Det där kom tillbaka så fort matchen kom igång. Jag blir inte nervös nervös förrän domaren startat matchen, innan dess brukar jag vara lugn som en filbunke, till skillnad från Nina som behövde en lång promenad i solskenet för att lugna nerverna. Men när avsparken tagits, då återvänder den där nervositeten som förföljt mig under matcher nästan ända sedan jag började se på Zaragoza. ”Allt kan ju fortfarande gå åt helvete”, påpekar pessimisten inom mig skadeglatt och fortsätter: ”Du vet ju hur dåliga Zaragoza kan vara när de verkligen inte får.”
Att Getafe ”inte har något att spela för” (ett koncept jag inte längre vet hur mycket jag håller med om) märks inte; inledningsvis är man minst lika på och framåt som pressade Zaragoza vill vara, och med ett antal fouls och bland annat ett gult kort på Miguel Torres går det inte att kalla Getafespelarna ointresserade.
För aragonierna är allt sig likt. Efter endast fyra minuter blir Postiga avblåst för offside för första gången. Sedan får Paredes gult kort. Andra gången Postiga är offside är i minut nio. Tredje efter en kvart. Vi blir så arga på portugisen, men vi älskar honom med alla hans brister ändå. Tyvärr skulle han nog behöva ta en sommarkurs i offsideregeln, men nu slipper han ju i alla fall bli belastad för sin okunskap, eftersom matchen slutade som den gjorde.
På Coliseum Alfonso Peréz blir hemmalaget Getafe utvisslade och utbuade så fort de gör någonting konstruktivt. Varför det? Jo, för av de cirka 17 000 åskådare på plats var över 10 000 tillresta zaragocistas (enligt Marca), men på Real Zaragozas officiella hemsida uppskattar man det till nästan 15 000. De siffrorna motsvarar en cirka en tredjedel respektive nästan hälften av alla åskådare som såg Zaragoza slå Racing på La Romareda förra helgen. Och alla som ville fick inte ens möjlighet att vara där. Det, om något, är passionerade fans, och de har inte blivit bortskämda med mycket på länge. Särskilt inte av (den mot sig själv mycket generösa) presidenten för Getafe, Ángel Torres, som när han insåg att Zaragoza skulle kunna rädda sig på hans arena, höjde biljettpriserna till absurda nivåer (100€ för en biljett, och då är zaragozafansen dessutom tvungna att betala resa, mat och eventuellt boende). Real Zaragoza bestämde sig då för att rabattera ett antal biljetter för de säsongskortsinnehavare som var intresserade av att åka till Getafe.
Det var så många intresserade att de fick lotta ut rabatt-biljetterna.
Vad gäller matchen verkade Zaragozas tidigare otur (under säsongen vill säga) börja betala tillbaka sig. Med tjugofem minuter spelade knuffade Sarabia helt sonika omkull Lafita i en löpduell mot långsidan. Domaren blåste frispark för Zaragoza och gav gult kort till Getafespelaren. Men Sarabia nöjde sig inte med det, han protesterade och svor, och när domaren skickade iväg honom applåderade han sarkastiskt - något Teixeira Vitienes tog som oprofessionellt beteende, och gav Sarabia dennes andra gula på mindre än en minut. Rött kort, och Getafe skulle få komma att spela med en spelare mindre i mer än en timme. Precis vad Zaragoza - som börjat vakna, äntligen - behövde för att ta kontroll.
Trots det skapas inga större farligheter. Som mest högljutt blir det i första halvlek under minut 32, då Zaragozafansen tagit sin agapitada på export (eftersom Agapito inte går på hemmamatcherna, men på bortamatcherna). På tilläggstid i första halvlek får Zaragoza frispark i det där inläggsläget man gjort mål från ett flertal gånger under våren, en bit in på motståndarens planhalva. Inlägget slås in mot en hög av spelare, och bollen nickas rakt mot mål, men Moyá i Getafemålet styr bort bollen. Inte bättre än att den studsar rakt till Álvarez som får ett superläge, men han pangar bollen i bortre stolpen och ut, och det i halvlekens allra sista sekund.
Samtidigt som vi kollar Zaragozas match ser vi på de andra viktiga mötena (Málaga-Sporting, Granada-Rayo samti Villarrea-Atlético), och resultaten i halvtid (0-0 i samtliga matcher) innebär att Zaragoza fortfarande ligger på nedflyttningsplats. Det är garanterat något som alla spelare i alla inblandade lag informeras om under pausen. Pressen är fortfarande på Zaragoza, alltså.
Jiménez gör ett byte i halvtid: Zuculini med leveront får stanna kvar utanför planen, Luis García tar dennes plats. Och Luis García var nog precis vad som behövdes. Någon som kan sitt sa att Luis García inte springer smart när han spelar - men han springer likväl, och har ett jävlar anamma i sig som är mer värt än allt guld i världen i lägen som dessa. När det såg som mörkast ut i höstas var det Luis García som eldade på spelarna, skällde ut dem som inte presterade, som såg ut att drömma sig bort. Det känns så obeskrivligt bra att han är ”vår egen” nu, inte bara inlånad så som t.ex. Apoño är. Hans närvaro var nog precis vad Zaragoza behövde.
Och vad tror ni är det första som händer i andra halvlek? Att Postiga blir avblåst för offside, såklart. Hade utgången varit mindre positiv hade jag med största sannolikhet förbannat honom som jag gör för mig själv under matcherna, då när ingenting är avgjort, men nu i efterhand kan jag bara le. Vi trodde att SinGol var den värsta i det avseendet, men Postiga är ännu värre. Vad gör de med anfallarna i Portugal egentligen?
Zaragoza, med en man mer, åstadkommer i enlighet med logiken mer än Getafe, men det handlar aldrig om den belägring som man utsatte Racing för. Möjligheterna finns där, men avsluten är bristande, och då vet vi att allt är som det brukar med Zaragoza. Men Zaragozas skyddshelgon Pilar, representerad på arenan, ler mot de djärva aragonierna, rörd av deras övertygelse och tro. Om man tror på sådant. Det jag med säkerhet vet är att Miguel Torres stoppade och styrde undan ett inlägg med handen i straffområdet så att Moya skulle hinna plocka upp den innan en Zaragozaspelare skulle få möjlighet göra mål, och att domaren helt korrekt blåste straff för detta. Dessvärre för Torres hade han redan fått ett gult kort, och domaren hade inget annat val än att visa spanjoren sitt andra gula, och visa ut honom från planen. Det blir ett extremt hårt straff för Getafe, men det är inte på något sätt orättvist eller en avvikelse från regelboken.
Nina, som innan och under matchen sagt att hon inte skulle klara av att det blev straff för Zaragoza (worst best case scenario, typ), blir naturligtvis väldigt nervös - en missad straff betyder massor för självförtroendet hos båda lagen - men Apoño har i det avseendet blivit vår nye Gabi. Han står självsäkert vid straffpunkten och låter sig inte psykas av Moyá som står bredvid straffläggaren en lång stund, utan han slår in straffen hårt och lågt till vänster (ur Apoños ögon sett), och arenan exploderar - 1-0 till Zaragoza!
Apoño sätter våra straffar.
Strax innan har Málaga gjort mål mot Sporting, vilket betyder att Gijónlaget skulle behöva fem mål (Getafe måste göra två och ta ledningen mot Zaragoza, Granada göra ett och ta ledningen mot Rayo, och de själva måste göra två och ta ledningen mot Málaga) för att klara sig till nästa säsong. Vilket lät otroligt, men fler mirakel hade ju skett samma dag... För Zaragozas del betyder ledningsmålet att tabellen såg ut såhär:
15: Granada 43 (bättre total målskillnad)
16: Zaragoza 43
17: Villarreal 42
18: Rayo 41
19: Sporting 37
(Getafe 0-1 Real Zaragoza)
(Granada 0-0 Rayo)
(Villarreal 0-0 Atlético Madrid)
(Málaga 1-0 Sporting)
För att Zaragoza skulle åka ur i det läget skulle det krävas att man antingen släppte in två mål mot ett Getafe med två man mindre, eller ett mål samt att Villarreal tog ledningen mot Valencia. Och att ubåtarna skulle göra det var sannerligen inte långt borta i det läget.
I Getafe väger matchen över än mer i Zaragozas favör efter målet, något som ter sig helt naturligt. Med det betyder inte att det inte är nervöst, särskilt som Villarreal inte är helt ofarliga i sin match mot Atlético, plus att Zaragoza-vännen Gabi blivit utbytt för de rödvitrandiga, och inte längre har möjlighet att hjälpa Zaragoza som han lovat. Mindre nervöst blir det inte av att Dujmovic får ett direkt rött kort när han stoppar en kontring genom att fälla en Getafespelare snett bakifrån. Zaragoza är nu ”bara” en man mer, och ledningar har laget tappat förr...
Men det är inte något de tillresta supportrarna skulle tillåta denna dag. Aldrig i livet. Inte domaren heller, hävdar säkert paranoida Quique Pina, för Teixeira Vitienes skulle få plocka fram det röda kortet en gång till: när Miku får sitt andra gula efter en foul på Álvarez.
Samtidigt ser vi att Atlético tagit ledningen mot Villarreal i minut 88, vilket betyder ytterligare en säkerhetslina för Zaragoza. Tilläggstiden blir tre minuter i alla de tre viktiga matcherna, och kort efter att den inletts spelar Luis García fram Postiga, som gör det enda han inte gjort hittills denna säsong: lobbar bollen över målvakten och in i mål. 2-0 till Zaragoza! Portugisen har nu gjort lobbmål, nickmål, cykelsparksmål, ”vanliga” välplacerade mål, ja allt utom offsidemål, vilket man skulle kunna tro skulle vara hans specialitet.
Postiga fick gult för att fira på detta sätt - och det här är nog det enda tillfället jag tycker att det
är okej att fira så.
I och med dessa två mål (Falcao och Postiga) ser tabellen ut såhär:
15: Granada 43 (bättre total målskillnad)
16: Zaragoza 43
17: Villarreal 41 (bättre inbördes möten)
18: Rayo 41
19: Sporting 37
(Getafe 0-2 Real Zaragoza)
(Granada 0-0 Rayo)
(Villarreal 0-1 Atlético Madrid)
(Málaga 1-0 Sporting)
Men alla matcher är inte slut än. Först blåser domaren i Vila-Real av matchen, där Villarreal ännu en gång förlorat i slutminuten, vilket betyder att de gulklädda slutar på 41 poäng, men fortfarande före Rayo - och att Granada hamnar före Villarreal, även ifall också de skulle förlora. Sedan blåser Teixeira Vitienes av i Getafe: Zaragoza är räddade. Men innan matchen i Granada slutar gör Raúl Tamudo mål för Rayo, vilket skickar upp dem ovanför strecket, och puttar ner Villarreal:
15: Rayo 43 (bättre inbördes möten)
16: Zaragoza 43
17: Granada 42 (bättre inbördes möten)
18: Villarreal 41
19: Sporting 37
(Getafe 0-2 Real Zaragoza)
(Granada 0-1 Rayo)
(Villarreal 0-2 Atlético Madrid)
(Málaga 1-0 Sporting)
Efteråt har det framkommit att Granadaspelarna informerats om att Villarreal förlorat (vilket är förbjudet med naturligtvis förekommer ändå), och spekulationer förekommer om att de ska ha låtit Rayo göra mål för att skicka ner Villarreal, vilket Quique Pina gärna får förklara, tillsammans med anklagelserna om att Zaragoza ska ha köpt matcher.
När det står klart att Zaragoza räddat sig går det bara att göra en sak: Andas ut. Månaders spänning, oro, lycka och nedstämdhet övergår direkt i lättnad. Pärsen är äntligen över. Sedan kommer lyckan: Vi klarade det! Det omöjliga, som det kallades av så många, nu genomfört. När det såg som mörkast ut i vintras var det förstås svårt att tro, men jag vägrade uttala eller skriva - eller ”erkänna”, ens för mig själv - att Zaragoza ”befann sig i Segundan.” Delvis på grund av min vidskeplighet - om jag hade erkänt det hade det säkerligen gått i uppfyllelse, som en slags negativ önskan, men också eftersom vi klarat av något liknande de två föregående åren - vi var bara inte riktigt lika illa ute då som nu - och jag hoppades mer än trodde men jag trodde likväl att det var möjligt.. Men tack vare de tidigare säsongsavslutningarna var vi mycket bättre förberedda än de andra lagen, vi visste nämligen att det är inte klart förrän det är matematiskt avgjort, och det kan aldrig vara matematiskt avgjort innan domaren blåser. Att någonting aldrig tidigare utförts betyder inte att det är omöjligt. Barcelona, med alla världsmästare, må inte ha klarat av att hämta in tio poäng på Real Madrid, men Zaragoza, i kaotisk konkurs, klarade tolv poäng upp till strecket.
Vi gjorde det verkligen! Och om ingenjören var Manolo Jimenéz, så var finansiären fansen, med all tro och allt hopp och allt engagemang de investerade i laget. Banden mellan spelarna och fansen verkar starkare än någonsin, och nu vet samtliga inblandade hur mycket laget betyder för staden.
Extremt jäkla mycket, är vad laget betyder för staden.
Den lycka spelarna utstrålade efter vinsten gick omöjligen att ta miste på. Här har ni en video från firandet, på planen, i omklädningsrummet, på parkeringen och i bussen, och när spelarna rakar av Lanzaro håret.
Efter matchen hade Jimenéz detta säga:
"Till alla storkäftade personer [se Quique Pina] som snackar där ute: snacka nu då!"
Sådärja. Nu är vi klara med denna säsong, och vilken säsong det blev! Nu förstår jag mer än någonsin varför jag attraherades av Zaragoza och inte något annat lag - mer spänning får man leta efter. Detta är vad fotboll handlar om. Det var inte torr statistik över tidigare bortamöten eller obskyra assist-trendersom avgjorde Zaragozasmatcherna, det var hopp och tro och kämparanda och hårt jobb och kärlek. Och det var otroligt. Nu vet hela Spanien och lite till vad det innebär att Zaragoza nunca se rinde och att sí se puede. Ger man aldrig upp så går det, till slut.
Detta är Zaragozas ligaplaceringar efter varje spelad omgång under säsongen.
Att varva ned med en EM-turnering ska bli riktigt skönt...
Matchstatistik:
Getafe - Real Zaragoza
Bollinnehav: 33%-67%
Skott (på mål): 3(0)-12(4)
Fouls: 21-18
Gula kort: 6-4
Röda kort: 3-1
Varningar:
Getafe: Miguel Torres (13' + 56'), Sarabia (26'+26), Valera (36'), Lacen (78')
Real Zaragoza: Paredes (6'), Micael (80'), Luis García (87'), Postiga (90').
Utvisningar:
Getafe: Miguel Torres (Gult x2), Sarabia (Gult x2), Miku
Real Zaragoza: Dujmovic
Mål: 0-1 Apoño (str. 56'), 0-2 Postiga (90')
Det kommer att komma en sammanfattning av hela säsongen senare (fast då bara om Real Zaragoza såklart, Real Madrids ligaguld tänker vi inte lägga oss i).
