Veckans Legendar: Mats Hallin

En mer utpräglad rollspelare än Mats Hallin får man leta efter. Den tuffe anfallaren köpte sin roll till fullo – och blev belönad med att bland annat vinna Stanley Cup. – Jag tycker att jag fick ut maximalt av mitt kunnande med tanke på mina förutsättningar, säger Mats.

En blick i Mats Hallins meritlista är imponerande.
    Den tufft spelande anfallaren vann Stanley Cup, slutspelet i CHL och är både svensk och schweizisk mästare. Att vinna så mycket är ett privilegium som alla spelare inte får uppleva – men det är stort att ha vunnit så mycket.
    – Ja, det är det verkligen, och därför känner man sig som en vinnare. Både som ledare och spelare har jag vunnit flera guld, så det känns verkligen bra, berättar Mats som är nöjd med sin karriär.
    – Jag blev så bra som jag kunde bli. Alla kan inte bli Peter Forsberg, och jag tycker att jag fick ut maximalt av mitt kunnande med tanke på de förutsättningar som jag hade. Jag är absolut nöjd med det jag presterade.

Moderklubben är Åkers IF, men Mats Hallin hamnade ganska snabbt i Södertälje, och efter en fin JVM-turnering blev han också listad av Washington Capitals i den sjätte rundan som den 105:e spelaren totalt 1978.
    Men att bli listad var inget som berörde en ung Hallin.
   – Ingenting egentligen. Man visste knappt vad det var för något, och man tänkte inte så mycket på det, berättar Mats som spelade vidare i tre år i Södertälje innan han 1981 skrev på ett kontrakt med New York Islanders.
    Hallin kom till ett lag som var regerande mästare i NHL – ett lag som var svårt att slå sig in i.
    – Jag åkte över till NHL för att ta en plats och vinna. Vi hade ett grymt lag i New York Islanders. Laget vann fyra Stanley Cup på rad och jag kom in efter att man vunnit ett par, så det var inte så lätt att slå sig in i laget heller, berättar Mats som fick spendera hela det första året i farmarlaget Indianapolis Checkers i CHL.

Sejouren i CHL blev kanon – Hallin svarade för 25 mål och 57 poäng på 63 matcher, och noterade även 113 utvisningsminuter. I slutspelet blev det sex poäng på åtta matcher och Indianapolis vann hela mästerskapet.
    – Jag åkte ner i farmarlaget och vann det mästerskapet, och vi hade ett kanonlag där också. Jag kanske hade min bästa tid som ishockeyspelare i farmarlaget, både spelmässigt och privat. Det var många kanonkillar i laget. Farmarlaget behöver inte vara så dåligt som många vill få det till, berättar Mats och nämner också att intresset var stort i ligan.
    – Vi hade väl sex eller sju tusen på matcherna, så det var ungefär som Elitserien intressemässigt.

Köpte sin roll till 100 %

Sin andra säsong i Nordamerika kom så debuten i NHL.
    – Jag började i farmarlaget men sedan blev jag uppkallad, och jag tror att jag spelade min första match mot Detroit Red Wings. Det var häftigt, för det var ju det som man hade siktat på.
    Mats Hallin var således med och vann lagets fjärde och sista Stanley Cup – han spelade 30 matcher i grundserien och sju i slutspelet. Att vinna Stanley Cup går inte ens att jämföra med att vinna ett SM-guld menar Hallin.
    – Nej, det gör det inte alls. Det är den bästa ligan i världen, säger Mats.
    – Jag var kanske inte nöjd men jag var stolt över att bara ta en plats i det där laget.

Mats Hallin spelade aldrig en stor roll under sin tid i New York Islanders, men han ser det inte på det sättet. Det blev 30 matcher första året i NHL, 40 andra året och 38 sista året på Long Island.
    – Jag resonerar så här; är man med i ett lag så är man med. Om man spelar en match och spelar en minut så bidrar jag i det här vinnande laget. Jag är inte så het på statistik och att man ska spela alla matcher som en del andra.
    – Jag tränade lika hårt som alla andra, och kanske lite mer och hårdare, och jag bidrog i omklädningsrummet med att alltid ha en positiv attityd. Jag sporrade och matchade de andra spelarna under träningarna. Jag försökte alltid göra mitt yttersta.
    – Det här är ett lagspel. Hade man pratat om skidsport och att jag inte hade åkt några tävlingar hade det varit en sak, men det här är en lagsport, och där bidrar man alltid om man är med på något sätt.
    – Jag var med i laget, och då är man ordinarie. Jag spelade kanske sex eller sju minuter per match, men gav 100 % de minuter jag var inne. Jag gladdes åt Bryan Trottier och Mike Bossy när de gjorde sina poäng och vi vann matcher.

Mats Hallin var en spelare som inte krävde massa utrymme på isen utan han tog den roll han fick och han utförde den till 100 %.
    Det är inte alla spelare som accepterar det.
    – Nej, men jag förstod att det var min chans att lyckas. Jag är ego jag också, men det gäller att hitta sin roll och sedan försöka göra den till sitt yttersta, menar Mats som tack vare sitt slit och sin inställning alltså fick vinna Stanley Cup.
    – Det är mycket fokus, och det är inte fel, på stjärnorna i ishockeyn, för de måste finnas för att sporten ska få publik och så vidare. Men i laget så bidrar alla. När jag var i New York Islanders spelade jag i fjärdekedjan, när jag var i Södertälje spelade jag i fjärdekedjan, när jag var i Malmö spelade jag i fjärdekedjan och när jag spelade i Lugano var jag i fjärdekedjan. Bidrar man med sitt yttersta och en positiv attityd så räknar jag mig själv som ordinarie.
    På isen underordnade han sig alltid laget.
    – Jag var en spelare som beredde plats åt andra. Jag tog gärna bort spelare för att andra skulle få utrymme, jag gick på mål, tacklade och forecheckade. Alla har vi våra roller, och det var min roll.
    – Jag kände mig alltid delaktig i laget även om jag inte spelade så mycket, och den attityden kanske vi behöver lite mer av i svensk ishockey, och kanske överallt. Det är mycket fokus på individen och individuell träning, men det är ju laget som är det viktiga.

Fick sluta efter SM-guldet

1985 blev Mats Hallin bortbytt från New York Islanders till Minnesota North Stars. Men det var inget han var bitter över.
    – Nej, absolut inte. Jag skulle åka till New York Islanders, men jag var hemma på sommaren och fick ett telefonsamtal där de sade att Islanders tränare Lorn Henning nu var tränare i Minnesota, och han ville att jag skulle spela där. Så var det, och så blev det. Jag hade jättebra år i Minnesota, jag spelade med Kenta Nilsson och Bosse Berglund bland annat.
    – Det var en bra upplevelse. Jag förstår att svenskar utvandrade dit för det ser ut som här ungefär.
    Totalt i NHL blev det 152 matcher och 31 poäng (17+14).
    Anledningen att han lämnade världens bästa liga var enkel.
    – Jag fick inte vara kvar. De sade att jag tjänade för bra i relation till den istid jag hade, och då gjorde jag en deal om att jag skulle hem till Sverige istället. Men det blev något strul när jag kom hem, och jag kom en dag för sent och fick då inte spela, så jag åkte till Lugano istället. Jag blev mästare där nere, och det var skoj det också.

Efter sejouren i Schweiz blev det två säsonger i Södertälje innan Mats Hallin skrev på för Malmö i division ett.
    – Jag frågade Södertälje om jag fick vara kvar, men de ville inte förlänga kontraktet. Jag hade ett förslag från Malmö och då nappade jag på det. Där hade jag tre bra år. Vi gick upp första året, hängde kvar andra och vann tredje. Det var kanon för mig, berättar Mats.
    Efter SM-guldet hamnade skridskorna på hyllan, men det var inte helt och hållet av egen fri vilja.
    – Jag ville gärna spela vidare men Percy Nilsson och Timo Lahtinen sade att det här går inte längre Hallin, och då blev jag tränare där istället. Det fungerade okej under de två åren, och vi vann ju SM-guld 1994.

Efter tiden i Malmö var Mats Hallin tränare för Pantern innan han var sportchef och tränare i Södertälje.
    Idag är det scoutingarbete för Chicago Blackhawks som gäller.
    Och precis som när han spelade så är det engagemang som genomsyrar arbetet.
    – Det är så jag jobbar, jag jobbar med engagemang. Jag står upp och vill vara engagerad i både fram- och motgång. Jag gillar inte när folk inte tar ansvar oavsett om det går bra eller dåligt. Jag har varit med i ett lag länge, och tillhörigheten är viktig för mig.
    – Jag har största seriositet när det gäller Chicago, och engagerar mig verkligen i deras med- och motgångar.
    Engagemang och lojalitet gjorde Mats Hallin till en vinnare som spelare – och det gjorde honom till en vinnare som ledare.
    Kanske gör det också honom till en vinnare som scout, för Chicago Blackhawks har något stort på gång i NHL. Det skulle inte förvåna om laget vinner Stanley Cup inom några år, inte minst på grund av att Mats Hallin brukar vinna.
    Han har gjort det som spelare och ledare, och han kan säkerligen göra det som scout också.

3 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-12-06 10:00:00