Veckans Legendar: Mats Näslund

Mats Näslunds karriär är fantastisk på många sätt och vis. Den lille ytterforwarden vann inte bara allt man kan vinna, han bröt också normen att små lirare inte kan lyckas i NHL. – Men jag tänkte inte på att jag var liten, berättar Näslund.

Man vet knappt var man ska börja när man ska summera Mats Näslunds ishockeykarriär.
    Få spelare i svensk ishockey är så meriterad som den lille kvicke ytterforwarden. Han har vunnit allt man kan vinna: SM-guld, VM-guld, OS-guld och Stanley Cup.
    Och det är bara topparna på isberget. Det vimlar av andra meriter och troféer i herr Näslunds prissamling, och det är ingen tvekan om att han är nöjd med sin karriär.
    – Jag har bara positiva saker att säga om den. Jag har upplevt många fina år i både Sverige och Kanada, berättar Mats.
    – Jag hade ganska bra spelsinne, och jag visste vad som skulle hända på isen. Jag hade ett dåligt skott, så det var ju ett under att jag kunde göra 43 mål under en säsong i NHL, men de flesta kom väl från målgården där jag kunde peta in puckarna, skrattar Mats.

Men alla meriter till trots, det mest anmärkningsvärda med Mats Näslund är att han bröt barriärer i Nordamerika. På andra sidan Atlanten hade européer under 80-talet ännu inte ingjutit den respekt som finns idag.
    På den tiden var visserligen NHL offensivare än idag, men fysik och tyngd förespråkades, och små spelare hade svårt att hävda sig.
    Men Mats Näslund, 170 cm och 73 kg, visade att små spelare kunde leverera.
    – Många har frågat mig många gånger hur det var att spela ishockey när man var så liten, men då brukar jag svara att jag inte har provat hur det är att spela om man är stor. Det är ju bara så, jag var liten och det var inte mer med det. Jag har aldrig haft rädslan eller respekten för andra heller, utan jag har bara kört på, berättar Mats vars framgångar i NHL har gett många små spelare hopp om att lyckas.
    – Det är ju rätt skoj när man ser att en del små spelare har nummer 26 på ryggen idag. Speciellt då Martin St Louis i Tampa Bay Lightning, och han har valt det numret eftersom han såg upp till mig som liten då han försökte slå sig fram. Det känner man en viss stolthet över idag, det är helt klart.

Sammanlagt blev det åtta säsonger i NHL, samtliga med Montreal Canadiens, där Näslund levererade 634 poäng (251+383) på 651 matcher. Ett magnifikt facit.
    Montreal hade tingat anfallaren 1979, och 1982 fick han anbud om att åka över.
    – Jag fick ett anbud under träningslägret inför VM, och jag gjorde klart allt med Montreal under en ledig helg som vi hade under träningslägret. Jag åkte till Milano och träffade Montreals General Manager Earvin Grundman, och jag skrev på kontraktet då. Så jag spelade VM i Finland som nybliven Montrealspelare, berättar Mats.
    Och Montreal blev en perfekt klubb för Näslund.
    – Montreal har alltid varit ett spelande lag. Montreal bröt den trenden då många andra lag i NHL levde på fysik och tyngd, så det var passande mig att komma dit. Sedan är det en väldig press på spelarna i Montreal, men det visste man inte då utan det fick man erfara under resans gång, och kanske ännu mer efter karriären.
    Redan första året visade Näslund sin klass då han gjorde 71 poäng (26+45) på 74 matcher.
    – Jag slog Guy Lafleurs rookierekord så det var stort, berättar Mats som blev uttagen i NHL All-Rookie Team som en av ligans främsta nykomlingar.

Stanley Cup är störst

Sin absolut bästa säsong, både för sig själv och för laget, hade Näslund 1985/86, då han dels öste in poäng, och dels vann Stanley Cup med Montreal.
    Näslund är en av få svenskar som mäktat med att göra över 100 poäng under en säsong i NHL, och det blev 110 poäng (43+67) på 80 matcher. Det blev dessutom 19 poäng på 20 matcher i slutspelet.
    – Hela det året är väl det som man minns bäst, säger Mats.
    – Egentligen vet jag inte varför det blev så många poäng, men vi hade bland annat ett riktigt bra spel i numerärt överläge. Gör man mycket poäng i NHL så gör man mycket poäng i numerärt överläge, och jag spelade ofta två minuter i varje överläge.
    Vinsten i Stanley Cup var oerhört stor i klassiska Montreal.
    – När vi hade vunnit Stanley Cup så var det en parad i Montreal där det var en miljon människor som hyllade oss. Det var fantastiskt, säger Mats och menar att det var det största han varit med om i karriären.
    – Vi var på Sergels Torg när vi vunnit VM och hyllades av 30 000, och då frågade min grabb var resterande 970 000 var någonstans. Då kan man förstå hur stort det är att vinna i Montreal, skrattar Mats.
    Att vinna Stanley Cup vill han inte jämföra med VM- och OS-guld.
    – Nej, Stanley Cup är störst, säger han.

Faktum är att det mesta gick Mats Näslunds väg under karriären. Vägen till Montreal hade gått via Timrå och Brynäs, och det var inget snack om att Näslund hade en extrem talang.
    När han som 18-åring kom till Brynäs gick karriären spikrakt uppåt.
    – Det var väl egentligen första och andra träningen som jag inte var med i laget på riktigt, men när vi började spela träningsmatcher var jag ordinarie och när den säsongen var över så spelade jag VM i Moskva. Jag utvecklades hela tiden där, och att flytta till Brynäs var med facit i hand helt rätt beslut.
   Näslund hann med tre JVM, tre VM och ett OS innan han stack till NHL. Och då var han ändå bara 21 år (han fyllde 22 under hösten) när han reste över Atlanten.
    Efter åtta år var han i alla fall nöjd med sin sejour i Nordamerika. 
    – I grund och botten tyckte jag att jag hade klarat åtta år utan skador, och det kändes bra. Dessutom fick jag ett anbud från Schweiz där jag fick lika mycket betalt för att spela betydligt mindre matcher, och då kändes det som ett vettigt anbud att tacka ja till, säger Mats som inte hade skadeproblem någon gång under karriären – vilket också är en imponerande merit.

I Schweiz visade Näslund återigen sin klass och han svarade för 70 poäng (31+39) på 42 matcher.
   Fast den säsongen är ändå Näslunds enda plump i alla framgångar.
   – Där öste jag in poäng, men vi förlorade finalen mot Bern och därför fick jag och Magnus Svensson sparken från klubben. Det är väl egentligen det enda svarta minnet jag har från min ishockeykarriär, berättar Mats.
    Därefter blev det tre år, och två SM-guld, i Malmö.
    – Vi hade ett jättebra lag, säger Mats och bemöter de kritiska röster som säger att Malmö då bara var ett köpelag utan identitet.
    – Vi var proffs allihopa och många hade mycket erfarenhet. Jag köper inte det här med klubbkänsla längre, utan det handlar med om en yrkesstolthet och att man vill prestera för sina lagkamrater. Köpelag eller inte så var det i alla fall killar som hatade att förlora, och det var väl därför vi vann.
    Förutom de två gulden, vann Näslund också SM med Brynäs redan 1980.

Comeback i NHL

1994 lade Mats Näslund skridskorna på hyllan – eller det trodde han i alla fall.
    – Men då kom strejken i NHL, och då kom lagen där över till Europa och spelade träningsmatcher. Då undrade Malmö om jag ville vara med i en av de matcherna, och det gick så bra att jag fick ett kontrakt med Boston.
    – Det var jäkligt kul, speciellt de åtta, tio första matcherna. Det var lite konstigt att spela i just Boston eftersom det var en av våra största rivaler när jag spelade i Montreal. Efter 15 eller 20 matcher kände jag att det här har jag gjort och det här kan jag, så jag hade inga ambitioner om att fortsätta så ett år fick räcka, säger Mats som gjorde 22 poäng (8+14) på 34 matcher.
    – Det gick väldigt bra. Jag gjorde en poäng per match i början, men tappade väl lite på slutet. Jag hade kunnat spela något år till där borta om jag hade känt för det.

1995 lades i alla fall skridskorna definitivt på hyllan.
    – Jag tränade Malmös juniorer några år, men hade inga tränarambitioner eftersom det innebär att man måste flytta runt mycket, och det ville jag inte göra mer. Lågan brann väl inte för att bli tränare.
    – Efter det har jag jobbat som snickare på halvtid, och sedan Bengt-Åke Gustafsson ringde så hjälper jag till med landslaget också, så jag gör lite allt möjligt.
    Han har ett övergripande ansvar för landslaget idag, och att fortsätta jobba med ishockeyn är något han gärna gör.
    – Ja, på den nivån jag håller på med nu är det helt perfekt. Jag får komma ut och träffa kompisar, spelare, scouter, agenter och journalister, så det är ett bra sätt att hålla kontakt med sporten, menar Mats som inte känner att det kliar i skridskofötterna.
    – Nej, det gör det inte. Under alla turneringar med landslaget är jag med på isen, inte som assisterande tränare eller något utan mer som bollplank, så jag får vara med lite där det händer också.

Och han har onekligen en hel del erfarenheter att dela med sig av. Inte minst vet han vad han pratar om när det gäller landslaget.
    Tre JVM, fem VM, tre OS och tre Canada Cup talar sitt tydliga språk.
    – Mitt första VM i Moskva 1979 är ett stort minne, och även OS i Lake Placid. Sedan har vi vinsten mot Kanada i OS-finalen 1994 givetvis, det var stort. Det är svårt att jämföra, men mitt första VM var nog det mest spännande ändå, säger Mats när han ska nämna sina främsta landslagsminnen. .
    I svensk ishockey är han i den exklusiva skaran som vunnit SM, VM, OS och Stanley Cup.
    – Det gäller att ha tur och flyt att vara i rätt klubbar vid rätt tillfälle. Det är många, speciellt i NHL, som kan spela i 20 år utan att vara i närheten av att vinna. Men sedan är det väl inte tillfälligheter att vissa spelare vinner mycket heller, skrattar Mats.
    Nej, det var nog ingen tillfällighet att Mats Näslund vann så mycket som han gjorde.
    Han hade en vinnarskalle, det är helt klart.

1 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-11-29 11:40:00