Veckans Legendar: Göran Högosta

Det är över 20 år sedan Göran Högosta agerade levande vägg. Landslagsmålvakten ledde Tre Kronor till två raka segrar mot oövervinneliga Sovjet i VM 1977 – och det gav honom också en chans i NHL. – Ingen trodde att vi kunde besegra Sovjet, men vi visade att det gick, berättar Göran.

På 20 VM-turneringar under 60-, 70- och 80-talet vann Sovjet guld 17 gånger. Men 1997 i Wien blev det inte så, och laget vann bara en bronspeng.
    En stor anledning till det stavades Göran Högosta. Den svenske landslagsmålvakten agerade vägg i två matcher mot dominanten Sovjet, och ledde Tre Kronor till två segrar, först med 5-1, och sedan med 3-1.
    Det är också för de matcherna som Högosta är känd för den breda svenska publiken.
    – Det jag minns bäst är just matcherna mot ryssarna, och det var stort att vi kunde besegra dem i två matcher, det var det ingen som trodde att vi kunde göra. Det trodde väl inte de andra lagen heller egentligen, men vi visade att de gick att besegra dem.
    Det räckte dock inte till guld, utan istället vann Sverige silver bakom Tjeckoslovakien.
    – Tyvärr blev det inte guld, men jag blev i alla fall uttagen i världslaget och det var i alla fall en liten tröst för min egen del, menar Göran och pratar om varför Tre Kronor lyckades så bra i turneringen.
    – Det var nog att vi fick en bra stämning i laget. Vi hade en fin atmosfär med att alla skulle spela för varandra, och vi hade en bra mix av spelare samt en bra tränare i Hans ”Virus” Lindberg.

De tekniskt spelande ryssarna levererade allt som oftast en snabb och effektiv offensiv ishockey med många tekniska inslag. Det var en spelstil som passade Göran Högosta ganska bra eftersom han var bra på att läsa spelet.
    – Det passade mig bra i och med att jag hade en spelstil som innebar att jag stod ganska mycket upp. Man visste att fast man trodde att sista passningen var slagen av ryssarna, så kunde det ändå komma två eller tre passningar till, så det handlade om att läsa spelet på ett bra sätt. Det gällde att läsa spelet för att se vad som skulle hända en och två situationer längre fram.
    – Det viktigaste som skiljer en riktigt bra och en bra målvakt är att man ska kunna läsa spelet. Det gällde då och det gäller idag. Man måste vara lite kylig och vänta ut utespelarna.

Att vara målvakt idag och då, på 70- och 80-talet, är två helt skilda saker.
    – Att vara målvakt är en helt annan sak idag. Dels så är skydden mycket större vilket gör att målvakterna är mycket större, och dels så är det många målvakter som arbetar mycket långt ner på isen.
    Högosta tror att dagens målvakter skulle kunna lära en hel del av hur man spelade på den tiden.
    – Det jag tycker är att det är dags att slipa på den moderna stilen och hitta någon kombination av det nya och gamla, för målvakterna idag är förutsägbara eftersom de är nere på knä på varje skott. En duktig utespelare läser det och sätter puckarna högt.

Hamnade i NHL

Karriären inleddes hemma i Borlänge och IF Tunabro, och det var hans bror som fick in honom i ishockeyn, och han som gjorde att han också blev målvakt. 
    – Att jag började spela berodde mestadels på att jag hade en bror som var fem år äldre som spelade ishockey, och det var han som lockade med mig. Sedan hade vi en liten is där hemma, och då ville han att jag skulle vara målvakt så att han hade någon att skjuta på.
    – Det blev väl att vi sköt sönder några garageportar för farsan där hemma, skrattar Göran.
    Under tre säsonger spelade IF Tunabro i den högsta serien i Sverige, men 1974 ramlade laget ur och då valde Högosta också att lämna för att spela i Leksand.
    – Det var ganska naturligt. Christer Abrahamsson lämnade Leksand och stack till WHA samma säsong, så då blev det en öppen plats där, och den tog jag, berättar Göran som under sin första säsong var med och vann guld.
    – Jag brukar säga att jag har varit med och tagit Leksands senaste guld. Inte det sista, jag hoppas det blir fler, skrattar Göran.

Den fantastiska VM-turneringen i Wien 1977 var Högostas tredje raka VM, och det var också den turneringen som öppnade upp för spel i Nordamerika. Därmed bröt den svenske målvakten ny mark eftersom inga svenska målvakter tidigare hade prövat på livet i NHL.
    – Jag var väl egentligen förste målvakten som åkte över och provade på NHL, tidigare hade målvakter åkt till WHA och testat men inte NHL. Jag hade ett SM-guld, jag hade spelat tre VM och det kändes som rätt steg att ta, menar Göran som också fick se Hardy Åström debutera i NHL samma säsong som han själv.

Sejouren i NHL blev dock inte speciellt lyckad. Högosta kom till ett New York Islanders med två meriterade målvakter, och att slå sig in i den konkurrensen var inte enkelt.
    – New York Islanders hade två av NHL:s fem bästa målvakter när jag kom, så man kan ju med facit i hand undra varför de köpte in mig. Det är så mycket business där borta, så de tänkte väl att om jag var tillräckligt bra så kunde de sälja någon av de andra och få in en bra utespelare.
     Första säsongen fick Högosta bara spela nio minuter (!) i NHL.
     – Jag fick aldrig någon riktig chans att spela med New York Islanders den första säsongen. Jag fick ofta följa med på bortamatcherna och sitta som reserv, så att en av de andra målvakterna kunde stanna hemma och vila upp sig istället för att sitta på bänken. Den målvakten som vilade kunde ladda ordentligt inför kommande match.

Fick chansen i Quebec

Andra säsongen blev det inga matcher alls, bara spel i farmarlaget.
    – Andra säsongen gick det riktigt bra på träningslägret och i matcherna på försäsongen, och då trodde jag att jag skulle få chansen men så blev det inte. Istället blev det spel i farmarlaget. Det var då jag började prata med klubben om att bli bortbytt. Det blev en deal med Quebec Nordiques och där fick jag spela en del under mitt tredje år, berättar Göran som då noterades för 21 matcher.
     Quebec Nordiques var dock nykomlingar i NHL, och hade inget slagkraftigt lag. Högosta vann ”bara” fem av sina 21 matcher.
     – Det var lite annorlunda från tiden i New York Islanders. Det var lagets första säsong i NHL och de var ett för dåligt lag för att kunna konkurrera med de andra. Vi gjorde vissa bra matcher men vi var inte tillräckligt bra för att hålla en jämn och hög nivå. Vi blev utspelade ibland, menar Göran.

Spelet i Nordamerika var också annorlunda.
    – Det får man väl säga att det var. Det var mer intensiv ishockey där borta och många matcher gick i högt tempo.
    Högosta hade gärna sett att det gått bättre.
    – Det är klart att man gärna hade velat veta det man vet idag när man åkte över, för man var ung och orutinerad. Man var först ut på plan som målvakt och svensk, och visst var det en stor omställning.
     1980, efter tre år i Nordamerika, kom han hem till Sverige igen och gjorde fyra säsonger i Elitserien med Frölunda.
     – Då stod Christer Abrahamsson i Leksand. Jag hade diskussioner med dem om att komma tillbaka, men de kunde inte bestämma sig för vem de ville satsa på. Det drog ut på tiden och samtidigt hörde sig Frölunda av sig, och då valde jag dem eftersom Leksand inte kom till skott.
     Efter en säsong i Falu IF lades skridskorna på hyllan, men ett par säsonger senare blev det några nödinhopp i Leksand.
    – Det var uppehåll i två säsonger. Jag hade bestämt mig för att lägga av efter säsongen i Falun, men jag fick göra några inhopp i Leksand senare. Peter Åslin sträckte lårmuskeln och då visste jag att loppet var kört, och det var bara att börja träna. Man blev stel i början eftersom jag inte tränat så mycket innan, skrattar Göran.

Till slut hamnade skridskorna i alla fall definitivt på hyllan.
     – Leksand tjatade på mig men då hade jag börjat på ett säljjobb. Jag kände att det inte gick att kombinera, så det var bara att välja mellan den civila karriären eller leka bort ytterligare något år, skrattar Göran.
    Idag arbetar han fortfarande inom samma bransch, och han är inte engagerad i ishockeyn.
    – Nej, det är jag inte. Jag har alltid haft många andra intressen och jag känner att jag har lagt min tid på ishockeyn, och nu finns det andra saker som jag vill lägga tiden på. Idag är jag säljchef och kombinerar tid på kontor med resor runt om i Sverige, och det trivs jag med, berättar Göran.
   

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-12-13 18:00:00