Veckans Legendar: Jan Larsson

Jan Larsson är en ikon i Brynäs. Veterancentern ledde klubben till två SM-guld, och centrade den fantastiska superkedjan med Tom Bissett och Ove Molin. – Vi kompletterade varandra bra, och tänkte i grunden hockey på samma sätt, berättar Larsson som är Elitseriens näst bäste poängplockare genom tiderna.

Idag står Jan Larsson i Brynäs bås som assisterande tränare – och hans relation med klubben i Gävle är speciell. Han gjorde själv 16 säsonger i klubben.
    Med två år i Modo inkluderade svarade Larsson för 585 poäng (225+360) på 742 elitseriematcher, en siffra som placerar honom som tvåa genom tiderna i Elitserien. När han 2003 lade skridskorna på hyllan toppade han statistiken, men sedan dess har Jörgen Jönsson hunnit passera.
    Men det är inget som grämer Larsson.
    – Det är väl så, alla rekord är väl till att slås på något sätt. Jörgen Jönsson är absolut värd att leda den ligan, han har gjort många bra säsonger i Elitserien och är en bra och meriterad spelare, säger Jan.
    Idag är spelare sällan så trogna Elitserien som Larsson var, så frågan är om några spelare i framtiden någonsin kommer hota toppen av listan över Elitseriens bästa poängplockare.
    – Jag vet inte. Chansen finns säkert, och det spelas ju fler matcher per år nu än vad det gjorde förr. Får toppspelarna bara spela här några år så kommer säkert någon att komma upp i toppen.

Brynäs har varit klubben i Janne Larssons hjärta. Han är född i Långshyttan, Dalarna, och spelade i skånska Tyringe tills han var 15 år, men sedan dess är det Brynäs som har varit i fokus. Förutom två år i Schweiz och två år i Modo har han bara spelat i Gävleklubben.
   – Jag har trivts bra här, dels i Gävle och dels i föreningen. Det är många spelare som hängt ihop och haft roligt tillsammans, och dessutom så nådde vi ju en del framgång tillsammans också. Jag har verkligen trivts bra i Brynäs, berättar Jan som är nöjd med sin karriär.
    – Ja, jag tycker att jag har varit med om många roliga saker. Jag har varit med i både botten och toppen av Elitserien, så man har fått uppleva det mesta.

Två SM-guld finns på meritlistan.
    Det första kom 1993 då Brynäs blev tvåa i Elitserien, och sedan slog ut Färjestad, Djurgården och Luleå i sin väg mot guldet.
    – Vi hade ett fantastiskt bra lag och tillhörde väl dem som fanns med i diskussionerna om vilka som skulle vinna, men vi hade det otroligt tufft i slutspelet. Det satt hårt åt, framförallt i finalen mot Luleå, men vi lyckades vända och vinna till slut.
    – Jag var en av de spelarna som var mer rutinerad i det laget tillsammans med bland annat Anders Huss och Anders ”Masken” Carlsson. Vi hade ett ungt och bra lag med flera spelare som var på uppgång, som Andreas Dackell till exempel. Det var många som tog enorma steg framåt den säsongen.

Centrade Brynäs superkedja

Guldet sex år senare, 1999, var desto mer oväntat.
    – Det var väl ingen som trodde att vi kunde vinna inför den säsongen, inte ens vi själva. Vi fick allt att stämma helt enkelt. Vi fick ut max av det material vi hade. Det var en skräll eftersom Modo var storfavoriter i finalen, speciellt när de ledde med 2-1 i matcher och med 4-1 i den fjärde matchen, då var det nog inte många som trodde på oss. Vi lyckades vända på något sätt, och det var en höjdare så klart.
    Jan Larsson gjorde personligen en kanonsäsong guldåret. Med 59 poäng (16+43) på 50 matcher var han Elitseriens poäng- och assistkung, och han röstades också fram som seriens bästa spelare av spelarna själva och fick ta emot guldhjälmen.
    – Det är en riktigt fin utmärkelse eftersom spelarna röstar fram vinnaren, så den är man absolut stolt över.
    – Hela Brynäs gjorde en bra säsong, och jag hamnade i en femma med Pär Djoos, Pär Löfström, Tom Bissett och Ove Molin som fungerade fantastiskt bra. Vi fungerade bra tillsammans hela säsongen, men man ska komma ihåg att det var laget som gjorde att vi vann.

Just kedjan med Larsson, Bissett och Molin är välkänd. Playmakern Larsson, finurlige Molin och skarpskytten Bissett bokstavligen öste in poäng.
    Under guldåret svarade trion för 163 poäng på 50 matcher.
    – Varför vi fungerade så bra tillsammans är en fråga jag fått många gånger. Det är svårt att säga vad det beror på, men jag tror att vi kompletterade varandra på ett riktigt bra sätt, samtidigt som vi i grunden tänkte ishockey på samma sätt. Backarna Djoos och Löfström har stor del i framgången också, de var riktigt bra.
    – När det börjar gå bra så får man självförtroende och då går det ännu bättre, så det blev en ”spinn-off-effekt” på alltihop.
    Larsson är mest känd som en passningsspelare, men året efter guldet, säsongen 1999/00, var han sensationellt seriens bäste målskytt med 26 mål på 50 matcher.
    Det var överraskande till och med för Larsson själv.
    – Jag har aldrig varit någon större målskytt. Tom Bissett öste in mål under sin första säsong, så året efter var alla livrädda för honom så jag och Ove Molin fick lite större ytor än vi brukade få. Vi fick göra målen medan Bissett spelade fram – han var så smart att när två spelare rusade mot honom så släppte han pucken till mig och Molin så att vi fick bra lägen.
    – Jag var annars en spelare som levde på att ligga rätt i positionerna och läsa spelet, berättar Jan.

Landslagsmässigt finns också framgångar för Jan Larsson. Det blev fem VM-turneringar, och höjdpunkten var givetvis VM-guldet 1992 då han var med som debutant.
    – När vi vann så var vi 16 debutanter om jag minns rätt, så vi var unga och orutinerade. Vi började inte bra i gruppspelet, men kom igång i slutspelet. Det var skönt att visa att vi kunde spela eftersom vi fick ganska mycket kritik efter gruppspelet, menar Jan och säger att det är skillnad på att vinna SM- och VM-guld.
    – Det är fantastiskt roligt att vinna båda, men det är svårt att jämföra. När du vinner SM-guld så gör du det med ett gäng som du umgåtts med i nio månader, när du vinner VM så är det med några killar som du kommit ihop med under fem eller sex veckor. Det är fantastisk känsla att vinna båda, men på olika sätt.
    Larsson var vid den här tiden, i början av 90-talet, i sin bästa ålder, landslagsman samt stor poängproducent i Elitserien – men trots det blev det aldrig aktuellt med spel i NHL.
    Ingen klubb hörde någonsin av sig.
    – Nej, så var det. Jag hade jättegärna provat på om jag fått chansen, men den möjligheten fanns aldrig.

Avslutade karriären i Brynäs

Men även om det inte blev spel i NHL så hann Jan Larsson ändå med en proffssejour. Efter SM-guldet 1993 kritade han på ett kontrakt med Lugano i Schweiz, och där stannade han under två framgångsrika säsonger.
    – Jag fick en förfrågan av Lugano under VM i München 1993, och då var jag intresserad av att spela där. Efter VM tog de kontakt, och det kändes skönt att få testa på något nytt, det var en ny utmaning. Det var en annorlunda ishockey och det var mycket ansvar eftersom varje lag bara fick ha två utlänningar. Det var riktigt roligt.
    Under första året spelade han med Pär Djoos, andra året med Tommy Sjödin – två killar han spelat med i Brynäs.
    – Det var två killar som jag kände väl, och det var dessutom två killar som passade bra ihop med mig på isen.
    – Som lag gjorde vi två ganska bra säsonger. Första året spelade vi semifinal, andra året gick vi till kvartsfinal. Andra året kanske vi kunde ha gått längre, men det blev som det blev.

När Jan Larsson 1995 flyttade hem blev det inte till Brynäs utan till seriekonkurrenten Modo.
    – Det var flera anledningar egentligen. En av dem var att Modo visade väldigt stort intresse, och det kändes nytt och spännande. Jag blev väl omhändertagen, och de hade ett lag med många unga spelare som var på frammarsch. Det trivdes bra under mina två år där, säger Larsson som 1997 flyttade tillbaka till Brynäs där han avslutade den aktiva karriären.
    – Då började barnen bli så stora att de skulle börja skolan, och då kändes det rätt att flytta hem till Brynäs igen. Dessutom hade många av de gamla spelarna och kompisarna kommit tillbaka till klubben, så det kändes skoj att få spela med dem igen.
    2003 hamnade skridskorna på hyllan.
    – Jag var nöjd då. Jag tyckte jag hade hållit på så många år och jag kände inte motivationen att gå in i en ny säsong, och speciellt var det försäsongsträningen som inte lockade. Det är bättre att unga och hungriga spelare får spela då, så det kändes helt rätt att lägga av, menar Jan som till skillnad från många andra spelare inte behövde lägga av på grund av skador.
    – Nej, det behövde jag inte. Genom åren har jag haft tur med skador, och jag tror att jag bara bommade 25 matcher under hela karriären, så jag har haft tur med det.

Men även om han slutade spela ishockey, så har han alltså inte släppt sporten, och han har inte lämnat Brynäs.
    – Jag har jobbat kvar inom Brynäs på marknadssidan, och i våras fick jag förfrågan om att bli assisterande tränare. Det känns bra och inspirerande att få vara med i laget och bidra med det jag kan, och jag tycker vi har gjort det bra så här långt. Vi ska fortsätta kriga för varje poäng.
    Tränarkarriären kan också vara något som Jan Larsson satsar vidare på.
    – Till och börja med har jag två år till i Brynäs, sedan får vi se. Just nu känns det otroligt roligt, och en tränarkarriär är något jag funderar på, men inget är bestämt.
   

3 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-12-20 11:00:00