Veckans Legendar: Jonas Johnson

Jonas Johnson har varit en institution i Frölunda under många år, och Elitseriens sjätte bäste poängplockare genom tiderna lämnade ett stort hål efter sig när han valde att lägga av i våras. – Det var väl inga konstigheter egentligen, utan jag kände att det var dags, berättar Jonas.

Han var en komplett center, Jonas Johnson, 38. När han lade skridskorna på hyllan i våras var det en tio år lång era som tog slut i Frölunda, där veteranen bland annat varit högst delaktig i att spela hem två SM-guld till Göteborg.
    Att han lade av var både väntat och oväntat. Även om åldern tickat iväg, levererade Johnson fortfarande en hel del poäng.
    – Det är väl så att man vill prestera på en viss nivå, och ju äldre man blir desto svårare blir det. Jag hade inga allvarligare skador som påverkade mitt beslut, även om skavanker sina spår också. Men jag har klarat mig bra var gällande skador. Det var mer en känsla som föranledde beslutet, berättar Jonas som ser tillbaka på sin karriär med tillförsikt.
    – Totalt sett känner jag mig nöjd med det jag har presterat. Det finns besvikelser och sådant under karriären, men det är svårt att ha en karriär där allt har gått bra. Det är en bra känsla när jag tänker tillbaka.

Det är inte konstigt att Jonas Johnson är nöjd. Den karriär som inleddes hemma i Gävle har genererat spel i två VM-turneringar, tre vunna SM-guld och en tung merit som Elitseriens sjätte bäste poängplockare genom tiderna.
    På 801 elitseriematcher blev det 543 poäng (238+305).
    – Jag har inte legat i topp i poängligorna, men alltid legat precis under toppskiktet. Det är klart att jag är nöjd med det, men det har inte varit det viktigaste för mig under åren. Det viktigaste är att laget vinner, menar Jonas.
    – Det jag är mest nöjd med är att jag är bra på att samarbeta med andra spelare, och det är det jag känner som varit bra genom alla år.
    Han vill inte heller stämpla sig som framspelare eller målskytt.
    – Jag vill inte säga att jag är något utav det, utan det är väl både och tycker jag. Jag har varit, vilket är både positivt och negativt, ganska bra på allt, men inte superbra på något. Jag har varit bra både defensivt och offensivt, men inte varit spets på något. 

Gävlesonen har Gävle GIK som moderklubb, och det var också i Gävle som ishockeykarriären en dag startade.
    – Jag har en äldre bror som höll på med hockey då, och det var väl därför. Jag hade ingen idrottstokig familj så, så min bror hade stor del i det.
    – Jag höll på med både ishockeyn och fotbollen till jag var 17 år, och just då satsade de lite mer på mig i ishockeyn så det var väl en liten slump att jag valde just ishockeyn. Jag hade väl ingen direkt tanke på att jag skulle kunna leva på min idrott just då. Det var först 1990 när jag flyttade upp till Umeå för att spela med Björklöven som jag förstod att det fanns en chans att komma någonstans inom ishockeyn.

Ledde Elitseriens bästa kedja

Elitseriekarriären inleddes i Brynäs 1991, och redan 1993, under sitt andra år i högsta serien, fick han vara med om att vinna SM-guld.
    – Jag hade en ganska svår förstasäsong, men andra året gick det riktigt bra. Vi hade ett bra lag 1993, och vi fick ihop det väldigt bra. Vi var väl första laget som spelade med fyra kedjor egentligen, och det var en fördel för oss. Vi hade bra spelare, Janne Larsson, ”Masken” Carlsson, så visst hade vi en bra topp och bredd, minns Jonas som snabbt etablerade sig som en toppspelare i Elitserien.
    Efter fem säsonger kom dock ett avbrott, och Jonas Johnson flyttade till tyska Landshut där han kom att stanna i två år.
    – Jag var lite trött. Vi tränade oerhört mycket i Brynäs vid den här tiden, två till tre gånger om dagen. Det klarar man ett tag, men sedan tryter motivationen. Jag ville prova på något annat och det var väl lite av en slump att det blev just Tyskland. Men jag hade två bra år där nere. Kanske inte hockeymässigt, men för egen del, för jag fick chansen att ladda om batterierna. Det var lite lugnare träning och mer tillvaro med familjen.

Den omladdningen av batterierna genererade när han kom hem tio ytterst produktiva säsonger med Frölunda. De två säsongerna i Tyskland hade gett önskad effekt, och var guld värda.
    – Matcherna där nere var bra men träningen var inte bra, men samtidigt laddade jag batterierna, och efter två år var jag redo att köra hårdare och komma hem till Sverige igen. Frölunda var på mig, och jag kände att det var en bra utmaning att flytta till Göteborg. Visst var Brynäs också intresserade, men det kändes lockande att prova något annat i Sverige.
    Med facit i hand var det ett bra beslut, då Johnson fick vara med och vinna SM-guld såväl 2003 som 2005.
    – Frölunda hade riktigt bra spelare under den här perioden. När Conny Evensson kom in som tränare blev det en positiv känsla i klubben även om ekonomin var dålig. Niklas Andersson kom hem, och även Micke Andersson, och med bra spelare och en bra ledare så blev det bra. Både de unga och äldre levererade.

En som verkligen levererade var Jonas Johnson. Han producerade bra under sina sista säsonger i Brynäs också, men nu höjdes snittet med ungefär tio poäng per säsong.
    – Jag vet inte om det var så mycket mer poäng jämfört med de sista åren i Brynäs, men visst utvecklades jag som människa i Tyskland, och då kanske man utvecklades som spelare också. Jag var i en bra ålder när jag kom hem, kring 28 år, då man ska vara som bäst, och det kanske spelade in.
    En annan sak som spelade in var att han bildade en stjärnkedja med Tomi Kallio och Niklas Andersson. Kallio kom till klubben från NHL under vintern 2002-03, och parades direkt ihop med Johnson och Andersson i en kedja som under flera år ansågs vara Elitseriens främsta.
    – Kallio kom i december eller januari och vi blev en kedja direkt, och det fungerade från första stund. Framförallt är Tomi och Niklas fantastiska spelare, och vi tänkte väl ishockey på samma sätt och ville få ut samma saker på isen, berättar Jonas.
    I höst inledde både Kallio och Andersson trögt, kanske beroende på att de för första gången på mycket länge spelade utan Jonas Johnson.
    – Vi hade spelat ihop väldigt länge, fyra eller fem år, och när man gjort det så blir mycket naturligt i spelet som man inte behöver tänka på. Jag tror att det var mer det de saknade än mig som spelare, och jag förstod nästan att det skulle ta lite tid för dem att få det att fungera med en ny spelare. Samtidigt, ger man det bara lite tid så fungerar det, för de är riktigt bra spelare. De har visat under säsongen att de kommit mer och mer.

Nobbade NHL

Johnson framgångsrika karriär innehåller också två VM-turneringar. Otroligt nog har båda spelats i Sverige, 1995 i Stockholm och 2002 i Göteborg.
    – Man får vara positivt till det man varit med om, men visst hade det varit skoj att spela en turnering i något annat land också, skrattar Johnson.
    1995 kom han in som en ung center och fick vara med om att vinna silver.
    – Det var speciellt. Jag kom in sent i den där truppen och fick chansen, och tog den. Hela turneringen var rolig, och att vi tog oss till final var stort, även om det var snöpligt att vi förlorade finalen. Det kommer man ju ihåg.
    2002 var det ännu mer hemmaplan för Johnson.
    – Det var i Göteborg så det var ju verkligen speciellt. Det var ganska många killar från Frölunda som var med, och det skapade en speciell känsla.

2002 blev Jonas Johnson också, som 32-åring, listad av St Louis Blues i den sjunde rundan som den 221: a spelaren totalt. När en NHL-klubb offrar ett draftval på en så pass gammal spelare så vill man att han ska komma över direkt och leverera.
    Men så blev det inte. St Louis Blues drog en nitlott, eller om man så vill, kollade inte upp situationen tillräckligt noga.
    – Jag tackade nej till att flytta dit. Det var en känsla som jag fick med tanke på familjen, berättar Jonas.
    – Jag hade inte mycket tid på mig att bestämma mig, och det blev väl lite fel med allt, men jag gick på den känslan som jag hade. Det är inget som jag ångrar.
    Fast han medger att det hade varit roligt att spänna musklerna mot de bästa i världen.
    – Visst, absolut är det så. Det kan man väl känna att det hade varit skoj, men tyvärr kom erbjudandet vid fel situation. Innan har det snackats lite om NHL, men det har aldrig varit något konkret, berättar Jonas.

Det blev med andra ord aldrig något spel i NHL, men väl en framgångsrik och meritfylld elitseriekarriär.
    Någon comeback á la Mikael Renberg planerar han inte.
    – Nej, det är inte aktuellt, säger Jonas och skrattar. 
    38-åringen är redan nöjd med det han åstadkommit.
   

6 kommentarer

Jonas Gustavsson2009-01-03 15:05:00