Veckans Legendar: Stefan Bergqvist

Kanske blev inte karriären så bra som det var tänkt – men det bekymrar inte Stefan Bergqvist. Den tunge backen fick spela med Mario Lemieux i NHL, och bara det är mycket värt. – Det var stort att träna och spela några matcher med honom, säger Stefan.

Som ung var han ansedd som en stor talang, men kanske gick det inte så spikrakt uppåt i karriären som varken Stefan Bergqvist själv eller hans omgivning trodde.
   Men själv är den store, tunge och defensiven backen knappast besviken över den karriär som började med att bli vald i den första rundan av NHL Entry Draft, men som ”bara” mynnade ut i ett tiotal NHL-matcher.
   – Det är enkelt att sitta och säga att man skulle ha velat spela fler NHL-matcher, men jag har fått spela i NHL och jag har fått resa runt och sett mycket, så jag sitter absolut inte och säger att jag skulle ha gjort si eller så istället. Jag är helt klart nöjd, jag har haft roligt i karriären, berättar Stefan.

Moderklubben är Mockfjärd som är belägen några mil utanför Borlänge, men tämligen snabbt hamnade han i Leksand dit han flyttade redan som pojklagsspelare.
   1993 blev han också listad av Pittsburgh Penguins i den första rundan, som den 26:e spelaren totalt. Men han var inte ensam svensk i förstarundan, långt därifrån.
   Bergqvist fick se sig distanserad av åttondevalet Niklas Sundström, tolftevalet Kenny Jönsson, femtondevalet Mats Lindgren, artondevalet Jesper Mattsson och tjugotredjevalet Anders Eriksson. Sex svenskar i förstarundan alltså, ett rekord som står sig än idag.
   Guldet i EM året innan var en av anledningarna till att de svenska spelarnas aktier steg.
   – Det var jäkligt stort att bli vald i den första rundan då. Vi vann EM i Polen året före där vi hade ett riktigt kanonlag, och det hjälpte nog till en hel del. I och med att det gick bra där så fick man upp ögonen för mig, berättar Stefan som var överraskad över att ha blivit vald så tidigt.
   – Det trodde man ju inte. Man var nästan säker på att man skulle bli vald, men absolut inte så tidigt. Jag hade väl pratat med några scouter innan, men det var inte så allvarligt.
  
Eftersom det blev knappt med istid i Leksand året efter att Stefan Bergqvist blivit listad valde han att flytta över till Nordamerika för att spela juniorhockey i Kanada.
   Med tanke på sin spelstil så var den 191 cm långe och 104 kg tunge backen som klippt och skuren för att spela på små rinkar.
   – Jag var en defensiv back som tacklades ganska mycket. Jag var väl ingen finlirare. Det var väl mest för att speltiden inte var så stor i Leksand som jag stack. Det var antingen att spela i HockeyAllsvenskan eller spela i Kanada, och då tyckte jag att det sistnämnda lät mer intressant, menar Stefan.
   Och som sagt, spelstilen var som klippt och skuren för Nordamerika, och det var givet att det skulle gå bra där.
   – Ja, det gjorde det också, berättar Stefan som gjorde en säsong i OHL-laget London Knights.
   – Men det blev sådär ändå, för det var en ganska stor omställning att komma till Nordamerika som 19-åring. Men det hade man nytta av året efter när jag skrev på för Pittsburgh Penguins, då hade man varit där ett år och man visste hur saker och ting fungerade, plus att man hade bättrat på språket.

Opererade bort tumör

Det blev tre år i Pittsburgh Penguins för förstarundevalet men bara sju grundseriematcher i NHL. Men Stefan Bergqvist trivdes ändå.
   – Jag trivdes kanon där även om jag mest i farmarligan, säger Stefan och berättar om tiden i IHL.
   – Jag tycker att det var bra. Det var lite hårdare tag och tuffare spel, och jag trivdes kanonbra. Det var många matcher och man fick se stora delar av USA också.
   Men allt var inte frid och fröjd. Karriären fick göra en paus på grund av en tumör som Stefan Bergqvist hade innanför skallbenet.
    – Jag fick operera en tumör innanför det högra örat. Det satt innanför skallbenet och tryckte mot hjärnan. Det var 1996. Tumören växte undan för undan, så troligen hade jag haft den ganska länge innan den blev så stor att de var tvungna att ta bort den.
   Stefan Bergqvist hävdar att operationen inte påverkade karriären nämnvärt, eller rättare sagt, det tror han inte i alla fall.
   – Balansen var väl aldrig helt perfekt efter det där, men det är svårt att säga vad som hade hänt med karriären om jag inte haft tumören. Det är inte lätt att veta.

Även om det alltså fanns bakslag i Nordamerika, så hämtar Stefan Bergqvist också sitt bästa hockeyminne från tiden i NHL.
   – Det är nog NHL-slutspelet 1996 när jag fick spela mot Florida. Jag spelade fyra matcher i semifinalen, och då var det härligt tryck på läktarna och från alla runt omkring, så det var häftigt, berättar Stefan.
   – Det var full fart och det smällde hela tiden, så det var verkligen en upplevelse.
   Florida vann dock matchserien, men i finalen föll laget mot Peter Forsbergs Colorado Avalanche.
   En annan stor sak var naturligtvis också att bära samma tröja som Mario Lemieux.
   – Visst var det så, det var stort att träna och spela några matcher med honom, helt klart, minns Stefan.

Totalt blev det fyra år i Nordamerika, året som junior inräknat, innan Stefan Bergqvist valde att styra kosan hem till Sverige igen.
   – Sista året blev jag nerskickad i farmarligan direkt, och de sade att de skulle hålla kontakten med mig men jag hörde inte ett ord från dem under hela säsongen. Då ringde Leksand och undrade om jag ville komma hem, och då hade jag varit i Nordamerika i fyra år och då tyckte jag att det skulle bli roligt att komma hem igen, säger Stefan som aldrig fick någon motivering till varför Pittsburgh inte ville satsa på honom något mer.

Missat elitseriemål

Väl hemma i Leksand blev det tre säsonger. Men när elitseriekarriären summerades står målkolumnen tom.
   Visst, Stefan Bergqvist var en defensiv back, men visst borde det ha blivit något mål på drygt hundra matcher i den högsta svenska serien?
   – Jag har faktiskt gjort ett mål en gång, men domaren såg det inte. Det var ett klockrent mål och domaren missade det, men vi vann ändå så det var väl inte hela världen, skrattar Stefan som om målkameror hade funnits då alltså hade haft ett elitseriemål på sin meritlista.
   – Ja, så är det absolut. Som jag sa, det var ett klockrent mål.
   Men även om det gick okej i Elitserien så föredrog Stefan Bergqvist spelet på de små rinkarna.
   – Jag personligen föredrar de små rinkarna för det är enklare för en spelare med min spelstil, jag var ju ingen strålande skridskoåkare precis. Det var ett rakare spel med fart och fläkt i Nordamerika.

Tredje säsongen i Leksand, under våren 2001, åkte laget ur Elitserien, och därmed avslutades också Stefan Bergqvists tid i klubben.
   – Jag kände att jag inte ville vara kvar i Leksand efter att vi åkt ur, och de ville nog inte behålla mig heller, berättar Stefan som istället inledde en tur på kontinenten.
   Första anhalt blev Österrike och EHC Linz.
   – Det var Leksandsmålvakten Reinhard Divis som fixade så att jag kunde komma dit. Det var bra, det var en bra stad och skaplig hockey. Jag fick till och med spela lite i fem mot fyra, minns Stefan.
   Året efter var han i skottiska (!) Scottish Eagles som spelade i den brittiska ligan.
   – Det var en katastrof. Laget gick i konkurs efter två månader. Man märkte redan från början att det inte fanns några pengar, så det var ingen höjdare. Spelmässigt var det sådär, det var väl ingen höjdare heller. Det är mest gamla avdankade kanadensare som är där och spelar.
    Efter lagets ekonomiska ras avslutade Bergqvist europaturnén med en tripp till Italien och Asiago.
   – Den serien var ännu sämre än den brittiska. Där var vi bara sex lag i serien, och det var vi i Asiago, Bolzano och Milano som var skapliga. Resten var riktigt dåliga, menar Stefan.
   Det var också här han tappade motivationen, och efter lite spel i svenska division ett valde han att lägga av.
   – Jag tappade väl gnistan för det helt enkelt. Motivationen försvann efter att jag harvat runt i lägre divisioner, jag tyckte inte att det gav så mycket. Även i de serierna måste man träna mycket, och jag var inte beredd att göra det för att spela på den nivån.

Ishockeyn är något han lagt bakom sig i princip helt och hållet.
   – Jag var assisterande tränare en säsong för ett division två-lag, men det var inget för mig, menar Stefan.
   – Det var väl så som med den aktiva karriären, det kändes som att det var lite för låg nivå på det hela. Det gav ingenting tyckte jag, det var inget för mig.
   Något jobb inom ishockeyn lär det inte bli i framtiden heller.
   – Jag har faktiskt svårt att tro det. Jag är inte så hockeytokig, jag har bara sett en Leksandsmatch sedan jag slutade. Jag kan kolla när det drar ihop sig till SM-finaler och sådant, men att se flera matcher i veckan är inget för mig, säger Stefan.
   Nåväl, han kan i alla fall skryta med att ha spelat med Mario Lemieux. Det är det inte speciellt många som kan.
   

2 kommentarer

Jonas Gustavsson2009-02-27 11:00:00