Veckans Legendar: Rolf Ridderwall

På meritlistan finns tre SM-guld med Djurgården, ett VM-guld och ett OS-brons med landslaget. Rolf Ridderwall hann uträtta mycket fast det som saknades var spel i Nordamerika och NHL. – Det är det enda man verkligen saknar, säger Rolf.

   Under sin aktiva karriär spelade Rolf Ridderwall för Hammarby, Djurgården, Team Boro och AIK. Men allt tog sin början i Fruängens IF.
   – Man började med att spela fotboll på sommaren och övergick till hockey på vintern. Det var ganska naturligt. Man skulle kunna säga att Fruängen var som ett skollag. Det var samma killar som lirade fotboll och ishockey.
   Innan han började med ishockey var det landbandy som gällde.
   – Det gick bra att spela landbandy som ungefär var som hockey. Enda stora skillnaden var att det krävdes skridskor för att spela ishockey. Och det gick ganska skapligt. Många i laget klarade sig bra på elitnivå senare i karriären, säger Rolf.
   Säsongerna var betydligt kortare på den tiden, det kunde handla om tre-fyra månader bara, och det blev spel på både naturis och konstfrusen is, berättar Rolf Ridderwall:
   – Ja, det var väl inte något större elittänk från början utan man spelade mest för att ha kul. Jag minns att jag använde pjäxor istället för skridskor i första matchen. Man hade bara spelat landbandy innan.

Höll nollan tio matcher i rad

   Under pojkåren bytte han klubb till AIK där de redan hade två målvakter i laget för pojkar födda 1958, och Rolf Ridderwall fick därför spela med killarna födda 1959.
   I pojklaget gick han till SM-final mot Södertälje, något som är ett av hans första stora ögonblick.
   – Det var riktigt stort även om vi förlorade med 1-3 i matcher.
   Rolf menar även att det inte bara har varit finaler och medaljer som varit viktiga ögonblick i hans karriär.
   – Jag höll faktiskt nollan i tio matcher i rad en gång och fick ett diplom för det. Jag har fortfarande kvar det.
   På hans diplom står det: ”Roffe, du höll nollan tio matcher i rad, det gör du nog aldrig om.”
   – Men små saker som att ha blivit utnämnd som matchens lirare har också varit viktiga ögonblick.

Ett roligt Kanada-äventyr

   Efter AIK blev det en flytt till Hammarby där han fick kriga med Pelle Lindberg som alltid låg steget före Rolf Ridderwall.
   – Han var ett år yngre än mig men var före mig till juniorlaget och A-laget, berättar Rolf.
   1972 åkte Hammarby som första europeiska juniorlag över till Kanada och Toronto för att medverka i en turnering och spela matcher.
   – Att komma från Sverige där bara våra föräldrar tittade på matcherna till Kanada var en stor skillnad. Det var fullsatt i varenda match och matcherna sändes i TV. När vi landade med flygplanet och klivit av hade de ordnat en buss och stripat den med – Welcome, Hammarby Hockey. Det var riktigt stort, och sedan stärktes självförtroendet och viljan att fortsätta med ishockeyn efter att ha varit i hockeyns mekka.
   – Vi vann en match och förlorade fyra stycken och jag fick stå den matchen som vi vann, säger Rolf Ridderwall.
   Inte helt oväntat såg man några NHL-matcher i Toronto.
   – Jag brukar skryta lite om att jag var före Börje Salming i Maple Leaf Gardens. Han kom året efter, säger Rolf och skrattar.

Nio fantastiska år i Djurgården

   Tiden i Djurgårdens IF, mellan 1981 och 1990, kan summeras med tre SM-guld, och många andra framgångar.
   – Det första SM-guldet 1983 var självklart riktigt stort. Att vi besegrade Färjestad, som på den tiden hade ett fantastiskt bra lag, var mäktigt.
   1985 var man i final igen men förlorade den mot Södertälje. Efter finalförlusten tog det ett par år innan man skred till verket och var i final igen.
   – Det var ett kanonlag. Det var många som slog igenom och vi var väl först i bräschen med lagbyggen på den tiden. Vi var verkligen svårslagna.
   1988 utsågs Rolf Ridderwall till Elitseriens bästa målvakt och hade även den bästa räddningsprocenten samma år.
   Under sitt sista år, 1990, i Djurgården vann han även Guldpucken.

OS-bronset och VM-guldet

   Debuten i landslaget gjorde han i samband med Sarajevo-OS 1984 där han fick vinna brons.
   – Den första medaljen i landslaget vilket var en milstolpe i karriären. Jag ledde även målvaktsligan och det kunde man se på resultattavlor från isen. Det var kul att se sig själv ligga före namn som exempelvis Vladislav Tretjak. Man ville bara sluta spela och ta en bild, säger Rolf och skrattar.
   Det blev även ett silver i Canada Cup samma år, men då spelade Rolf inte någon match alls.
   – Jag blev petad och jag kan säga att jag inte var så jävla glad på ”Boorken” då.
   Leif Boork stannade kvar som förbundskapten och under sommaren 1984 valde Pelle Lindbergh att hoppa av vilket gjorde Rolf Ridderwall besviken.
   Under hösten började allt fler att tacka nej till landslaget och så en dag hörde Boork av sig till Rolf om han ville vara med och spela VM 1985.
   – Det är otroligt svårt att tacka nej till landslaget så jag tackade ja. Jag bodde förresten på Aspudden då, haha, och till VM i Prag var det jag och Pekka Lindmark som var målvakter. Vi hamnade i fortsättningsserien vilket inte var särskilt framgångsrikt. Vi var mycket nära att åka ur och jag minns att det var ett jäkla liv om det där, säger Rolf.
   1988 spelade Ridderwall en turnering med Vikingarna istället för Tre Kronor som spelade OS i Calgary.
   – Först tänkte jag vad sjutton jag skulle ha och göra med B-landslaget. Men efter att ha pratat med Curre Lindmark bestämde jag mig för att åka med ändå. Det gick rätt bra och vi förlorade mot Ryssland på ett tveksamt offsidemål i sudden death.
   Hemma-VM 1989 blev inte särskilt rolig. Eller, det började i alla fall inte så bra.
   – Det var en jobbig turnering, minst sagt. Vi kom fyra. Vi spelade 3-3 mot Västtyskland och jag fick rätt mycket kritik efter att ha släppt in ett distansskott, men vi vann mot Polen och Kanada.
   1991 kunde han dock till slut få vinna sitt VM-guld.

Avslutade karriären med att spela upp AIK till Elitserien

   1991 lämnade han Djurgården för spel i Team Boro.
   – Jag kände att det var dags att gå vidare och vi var faktiskt mycket nära att ta oss upp till Elitserien. Men klubben gick tyvärr i konkurs och då gick jag till AIK.
   Första året i AIK, 1992, blev inte rolig.
   – Vi åkte ur vilket var fruktansvärt. Kan ha varit det tyngsta jag upplevt i min karriär.
   Men året efteråt blev han hyllad efter att AIK snabbt tog sig tillbaka till Elitserien.
   – Det var en fantastisk säsong men vi var nära att misslyckas. De flesta verkar fokusera på Bodenmatchen, att det var den som avgjorde allt, men jag skulle vilja säga att det var den näst sista matchen som blev avgörande, säger Rolf och fortsätter:
   – Vi mötte Vita Hästen och jag skulle åka ut i slutet av matchen eftersom ställningen var 1-1. Jag hade hunnit 20 meter när jag såg att en av deras spelare hade pucken och var helt fri på väg mot öppet mål. Han skjuter och pucken tar precis på skridskospetsen. Det var 1:40 kvar och jag hade kunnat bli en idiot. Nu blev jag en hjälte. Hade Vita Hästen gjort mål där hade vi nog inte gått upp.
   Eftersom AIK nu kryssade mot Vita Hästen på bortaplan låg man två poäng bakom Boden inför den sista omgången. På den tiden fick man också bara två poäng för en seger, så en förlust med 1-2 borta mot Vita Hästen hade alltså blivit ödesdiger. Endast ett lag kunde ta klivet upp och AIK behövde vinna med minst tre mål för att passera Boden, på samma poäng - vilket man också gjorde.
   De flesta minns den där straffräddningen som Rolf Ridderwall gjorde i den sista kvalmatchen mot Boden.
   – Ja, det blev ett välregisserat slut för min del. Jag kände att motivationen började ta slut och det kändes rätt att lägga av.

Arbetar som regionschef

   En mycket framgångsrik karriär till trots blev det aldrig något spel i NHL.
   – Hartford Whalers hade ögonen på mig, tror det var VM 1990, men då var jag 32 år och de tyckte nog jag var för gammal. Det är något man saknar. Hade varit kul och testa på spel i NHL och möta de allra bästa, säger Rolf.
   I dag arbetar han som regionschef på Volkswagen transportbilar.
   – Jag trivs bra. Man kan säga att jag jobbat med bilhandel sedan 1984 då jag först arbetade på Trygghansa med bilförsäkringar och har även arbetat på Saab, General Motors.
   Hans son, Stefan Ridderwall, blev 2006 draftad av New York Islanders.
   – Vi får hoppas på att han inte tar steget till NHL för då får jag väl höra det resten av mitt liv, skämtar Rolf och skrattar, och lägger till:
   – Nej, men det vore givetvis väldigt kul om han lyckas!
   Även om det inte blev något spel i NHL för Rolf Ridderwall var han en av Elitseriens absolut främsta målvakter under 80-talet och början på 90-talet. Och straffräddningen mot Boden lär fortfarande vara ett starkt minne för AIK-fansen.

2 kommentarer

Marcus Simmmarcus.simm@svenskafans.com2009-05-02 16:15:00